Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Jacobsson, Nils, En man i hopen, anmäld av Holger Ahlenius - Karlzén, John, ”Si, detta är nytt”, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
verkar frisk, okonstlad och vederhäftig. Men
under personlighetens ytskikt tränger han inte
ned, och han skyr försiktigt allt som stöter
på det komplicerade och subtila. Gustav Lunds
alldagliga öden och äventyr som gymnasist,
provryttare och platsförsäljare göra i Nils
Jacobssons framställning ett trovärdigt och
övertygande intryck, och naturligtvis behöver
inte denna grunda och trubbiga, naivt
egoistiska men på det hela taget hederliga och
troskyldigt ursvenska natur sakna intresse.
Men fråga är, om figuren tål vid att behandlas
så omständligt och tagas så på allvar som det
sker i romanen. Det finns inte en skymt av
ironi eller distans eller originalitet i
författarens syn på sin ”hjälte”. Tvärtom, han ställer
sig medvetet på alldeles samma plan som denne
och försvarar honom en smula irriterat mot
varje förment eller verklig överlägsenhet.
Gustav Lund blir sådan hans erfarenheter göra
honom, heter det, men det behöver ju inte vara
snobberi, om man finner dessa erfarenheter
fasligt begränsade och triviala och själva
personen ohjälpligt märkt av detta. Eftersom Nils
Jacobsson har humor, så undrar man också,
varför han inte släppt till den i teckningen
av bokens huvudperson. Och Olle Hedbergs
exempel visar, hur mycket en verklig författare
förmår utvinna ur en lika banal
provryttar-existens som denna, nämligen genom att insätta
den i ett perspektiv och genomlysa den med
ironiens och analysens röntgenstrålar. Alltnog,
Nils Jacobsson faller då och då ur sin
naturliga berättarton för att kommentera
tidsförhållanden, människor och yrkespsykologi i ytlig,
förnumstigt kåserande marginalartikelstil; det
gör bara saken etter värre ur konstnärlig
synvinkel och understryker den karaktär av
apologi, som romanen inte helt kan frikännas från.
Om det alltså är svårt att uppbringa ett
riktigt intresse för själva huvudtemat, sådant det
här utformats, så har man däremot glädje av
de små snabbskisser, vari författaren i
förbifarten har fångat ett par bifigurer. Jag tänker
då på den präktiga hotellvärdinnan Jönssons
hedervärda försök att gifta bort sin dotter och
på Maud Homfeldts dråpliga skildring av sin
mamma, den gamla hjälplösa och
världsfrämmande läkaränkan, som in i det sista inbillar
sig vara sin frigjorda och självförsörjande
dotters målsman och beskyddare. Ett par sådana
miniatyrer, målade med humor och älskvärd
malice, dröj a sig kvar i minnet även sedan man
slutat läsningen. Holger Ahlenius
Landsbygd
JOHN KARLZÉN: ”Si, detta är nytt.”
Bonniers 1940. 6: 75.
En viss ung kritiker, känd för sina
krumsprång, har gjort gällande att Frank Heller
utövat ett betydande inflytande på den nyare
svenska litteraturen I En skymt av berättigande
åt detta vilsekomna påstående skulle möjligen
John Karlzén kunna anses ge, helst kanske om
man då utser Nilsson Piraten till mellanhand.
Karlzén debuterade för några år sedan med
en förmodligen inte alltför allvarlig historia
från Sydamerika, ”Vägen till paraplyet”. Hans
nya bok vill blanda lustighet med allvar,
kåserande lätthet med litterär originalitet, allt
under skylten av ett världsklokt motto från
Predikaren.
Antagligen speglar sig författaren själv i den
sjuttonårige hemmasonen Joel, som har sin
varelse på en större småländsk bondgård kort
före förra världskriget. Inramad i ett
detaljrikt sommarlandskap upplever han sitt livs
första allvarliga kris. Han svärmar ute i
naturen med en besökande stadsflicka, som hastigt
försvinner och sedan blott ger sig till känna
med banalt meningslösa brev. Han förmår inte
trösta sig med andra flickor, hans känsla slår
över i bittert hånfull resignation och han
genomgår en svårartad lunginflammation. Denne
yngling framställes som en mycket sammansatt
natur, han är synnerligen praktisk och duktig
i lantbruksarbetet, fast han är begiven på att
läsa, och han betecknas som på samma gång
farlig dynamitard och svärmisk drömmare.
Han har ytterligt svårt för att uttrycka sig, han
våndas över sin stumhet, färdig att sprängas
av sitt innehåll, men faller gärna i sömn när
någon försöker tala med honom om något av
vikt. Det är svårt att avgöra om han verkligen
är intressant eller om han bara är inbilsk.
Detsamma gäller om personerna omkring
honom: den djärvt banbrytande, högröstat
domderande, men samtidigt beskedlige och
tröge fadern, den livsbesvikna och bitande
men ändå ömsinta, stilfulla och på alla sätt
721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
