Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Värnlund, Rudolf, Modern och stjärnan, anmäld av Johannes Edfelt - Fredricson, Nils, Resa utan slut, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
redbara porträtt det ger av en gammal ideell
arbctarmoder, som ser sin ungdoms idéer om
frihet och jämlikhet svikas och då och då
i hopplöshet och ensamhet söker tröst i glaset.
Det finns en varmt lyrisk underton i detta
skådespel, som eljest är skrivet med rutinerad
realistisk teknik och vars dramatiska
utveckling alltigenom är sannfärdig och psykologiskt
välmotiverad.
Vågar man uttala en blygsam förhoppning
att före utgången av låt oss säga 1942 få se
det framfört på en svensk scen? Nej, det vore
kanske en alltför orimlig begäran.
Johannes Edfelt
Sj öman srealism
NILS FREDRICSON: Resa utan slut.
Fahl-crantz & Gumælius 1940. 7: 50.
Som motvikt till all den falska
sjömans-romantiken har man under senare år fått till
livs en rad hårt realistiska yrkesskildringar av
personer som själva varit sjömän. Till dem
sluter sig nu Nils Fredricson med en
självbiografisk berättelse av om möjligt ännu kärvare
realism. I motsats till exempelvis Martinson
och Kjellgren är han ingen litterär begåvning,
men saknar hans bok litterärt värde är den
i gengäld så mycket mer övertygande som
dokument. Fredricson skriver valhänt och
konstlöst, han har heller ingen förmåga att
tränga djupare in i sina upplevelser, men själva
upplevelserna är rikt varierade och av
obestridligt intresse. Man lär känna denne unge
sjöman som en bra karl och ett gott huvud,
med eldfängt lynne och lättlockad fantasi. Att
hans sjömanstillvaro efter hand kommer att
te sig så ytterligt beklämmande och utsiktslös,
likt ett slags fjättrande, oundkomlig
förbannelse, bör tydligen skyllas på det besvärliga
och vanlottade yrket. Men kanske verkar han
också trots sin duglighet litet för lättrogen och
obeständig, med en viss svaghet inför vanans
och de allmänna schablonernas trollcirklar.
Han var en sextonårig yngling från
Malmö-trakten, olik andra i sin läslust och
fantasihunger, när han gick till sjöss som jungman
i mitten på tjugutalet. Därmed började hans
erfarenhet av rostiga lastbåtar där vattnet lätt
slog in i den trånga skansen och befälet
uppe
höll auktoriteten med knytnävsslag. Efter det
tunga och farliga arbetet på däck i stark
sjögång hände det ofta att han stupade
medvetslös i säng utan att röra maten. I kättingboxen,
dit han skickades in för att stuva undan de
väldiga, dyiga ankarkättingarna, riskerade han
att krossas mellan slingorna. Han var med om
att kapa en däckslast av plank under nattlig
storm i Östersjön. Han retade upp en eldare
genom att inte kunna tiga med sitt bokliga
vetande och blev utsatt för livsfarlig
misshandel så snart karlen hade druckit. Han kom
till San Sebastian i regnväder, flydde från ett
krogslagsmål och en vitkalkad bordell,
besviken på sin dröm om det soliga södern.
Frestelsen att hoppa över bord kom över honom som
ett vansinne, men en omtänksam styrman
räddade honom.
Efter en första efterlängtad hemkomst, som
blir ett svårt bakslag, fortsätter resorna i många
år och på många hav. I Algier låter hamnens
krämare uppföra arabflickor på räkningen som
sydfrukter. En outhärdligt stinkande däckslast
av djurskelett blir genom besättningens
försorg spolad över bord. Som lättmatros på en
segelskuta bryter han genast av sina naglar
mot de plåtstyva seglen. En last av
pappersmassa som råkat bli våt bryter upp däcket och
måste sedan sprängas bort med dynamit. En
propellerskada leder till skeppsbrott vid
holländska kusten, där han halvdränkt sköljs
i land mellan sandbankarna. I Pernambuco
dröjer han sig kvar hos glädjeflickan Chiquita
och stannar där i sju månader, gör henne
sällskap i kyrkan och försöker sig med framgång
på att bygga hus, men låter skrämma sig
därifrån av en revolutionsunge. I Chile träffar
han en annan flicka som han tänker gifta
sig med, men kommer aldrig tillbaka till den
hamnen. Ett portvaktsjobb utanför New York
för honom in i hälsofarligt bråk med italienska
gangsters. Han kommer med en tankbåt till
Singapore och håller på att bli förgiftad av
bensingaser under tankrengöring. Han sköter
vinschen på en valfångare utanför
california-kusten och ser valar på femtiotusen ton
sönder-styckas: formliga berg av drypande rött kött.
Han går på Afrika och lastar uppåt
djungelfloderna, ådrar sig reumatisk feber när han
kommer norr ut igen och hamnar hemma på
landbacken.
Varje hemkomst blir samma besvikelse; han
724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
