Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Steinbeck: Den vita tofsvakteln. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN STEINBECK
fuchsiorna släpper inte fram den. Det är
därför fuchsiorna står där, det vet de själva också.
Fåglarna får komma in. De bor där ute i
vildmarken, men de kommer till min trädgård för
att finna frid och få vatten. Hon skrattade
lågt. I det där ligger det någonting mycket
djupt, Harry. Jag vet inte riktigt vad det är.
Nu börjar tofsvaktlarna komma ner. Det var
minst tio stycken vid dammen i afton.
— Jag skulle vilja se dina tankar inifrån,
sa han. Det verkar som om de skulle fladdra
omkring, men ändå är du sval och samlad.
Ditt jag, det är så — säkert på sig självt.
Mary gick bort och satte sig i hans knä ett
ögonblick.
— Inte är det så värst säkert. Men det vet
inte du, och jag är glad att du inte vet det.
IV.
En kväll när Harry satt under lampan och
läste tidningen rusade Mary upp ur stolen.
— Jag glömde trädgårdssaxen där ute, sa
hon. Det är daggigt och den rostar.
Harry tittade upp över kanten på tidningen.
— Kan inte jag gå efter den?
— Nej, jag går. Du hittar den inte.
Hon gick ut i trädgården och fann saxen,
och sedan tittade hon genom fönstret in i
vardagsrummet. Harry satt ännu och läste
tidningen. Rummet var klart upplyst, som en
tavla, som en scenbild innan skådespelet börjar.
En gardin av eld fladdrade upp under
spiskåpan. Mary stod stilla och såg in. Där stod
den stora, djupa stolen som hon suttit i för
ett ögonblick sedan. Vad skulle hon ha gjort
nu om hon inte gått ut? Tänk om bara hennes
själva väsende, bara hennes ande och hennes
syn hade lämnat rummet och Mary själv satt
kvar i stolen? Hon kunde nästan se sig själv
sitta där. De runda armarna och de långa
fingrarna vilade på armstöden. Hennes fint
tecknade, spröda ansikte vände profilen till och
såg tankfullt in i brasan.
— Vad tänker hon på? viskade Mary. Jag
undrar vad som rör sig inom henne nu? Ska
hon stiga upp ur stolen? Nej, hon sitter kvar.
Urringningen på klänningen är för vid, se hur
den glider ner mot axeln. Men det är riktigt
vackert. Det verkar vårdslöst, men det är
riktigt vackert. Nu — nu ler hon. Hon måste
tänka på någonting trevligt.
Mary vaknade plötsligt till och märkte vad
som hänt. Hon kände sig mycket förtjust. ”Det
var två olika jag”, tänkte hon. ”När jag såg
mig själv var det som att ha två liv. Det kändes
underbart. Jag undrar om jag kan se det igen
när jag vill. Jag såg just det som andra ser
när de tittar på mig. Det måste jag berätta
för Harry.” Men då formade sig en ny bild;
hon såg sig själv förklara, söka beskriva vad
som hänt. Hon såg honom titta över tidningen
med ett forskande, förbryllat, nästan plågat
uttryck i blicken. Han ansträngde sig alltid
för att begripa när hon berättade något för
honom. Han ville förstå, men han lyckades
aldrig helt. Berättade hon om den syn hon
sett i kväll, skulle han börja fråga om en
massa saker. Han skulle vända och vrida på
det, tills han förstört alltsammans. Han ville
inte fördärva det hon berättade för honom,
men det blev så ändå. Han skulle alltid ha så
mycket ljus över sådant som skrumpnade ihop
i ljuset. Nej, hon skulle inte berätta det. Någon
gång längre fram skulle hon säkert få lust att gå
ut och uppleva detsamma på nytt, men om han
fått fördärva det för henne skulle det inte gå.
Genom fönstret såg hon Harry låta
tidningen sjunka ner i knät. Han tittade upp mot
dörren. Hon skyndade in, och hon höll fram
saxen för att visa varför hon gått ut.
— Titta, den började redan bli rostig. Innan
i morgon skulle hela saxen ha blivit brun
och ful.
Han nickade och log mot henne.
— Det står i tidningen att vi säkert får
nya bekymmer med motionen i lånefrågan. De
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
