Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Steinbeck: Den vita tofsvakteln. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN STEINBECK
hade sett, alldeles tydligt sett framför sig
hunden i trädgården, groparna i rabatterna,
de sönderslitna plantorna. Det var nästan lika
illa som om det verkligen hänt. Harry skämdes
efteråt, men han kunde ju inte rå för att hon
hade så livlig fantasi. Mary kunde inte lägga
skulden på honom, hur skulle han kunna veta
det?
V.
Sent på aftonen, när solen gått ner bakom
berget, kom den stund som Mary kallade den
riktiga trädgårdstimmen. Då hade
högskole-flickan kommit hem och övertagit köksarbetet.
Det var en nästan helig stund. Mary gick ut
i trädgården, över gräsmattan fram till en
fällstol, som stod till hälften dold bakom en
av ekarna. Där satt hon och såg på fåglarna
som drack ur dammen, och hon kände hur hon
hörde ihop med trädgården. När Harry kom
hem från kontoret, stannade han inne och läste
tidningen tills hon kom in från trädgården,
stjärnögd. Hon kände sig olycklig om hon
blev störd.
Sommaren höll på att brista fram. Mary
tittade in i köket och såg efter att allt var i
ordning där. Hon gick genom vardagsrummet och
tände brasan som redan lagts in i spisen, och
därefter var hon redo för trädgården. Solen
hade just gått ner bakom berget, och det blåa
kvällsdiset hade sänkt sig mellan ekarna.
Mary tänkte: ”Det är som om millioner
nästan osynliga feer hade kommit in i min
trädgård. Man kan inte se dem var och en
för sig, men millionerna ger luften en annan
färg.” Hon smålog åt denna vackra tanke. Den
klippta gräsmattan var fuktig och frisk av
duschen från trädgårdssprutan. Cinerariorna
slungade upp klara små färgmoln i luften.
Fuchsiorna stod tyngda av blom. Knoppar
som små röda julgransprydnader och utslagna
blommor som flickor i balettkjolar. De var så
riktiga, fuchsiorna, så absolut riktiga. Och
de avskräckte fienden på andra sidan,
busksnåren och de vanvårdade, risiga träden.
I aftonljuset gick Mary över gräsmattan
fram till sin stol och satte sig. Hon hörde
fåglarna samlas för att flyga ner till hennes
damm. ”Att ha bjudningar”, tänkte hon, ”och
att komma till min trädgård på aftonen. Vad
underbart det måste vara! Vad jag gärna
skulle vilja komma hit till min trädgård för
första gången. Om jag kunde vara två olika
personer ... ’God afton, kom ut i trädgården,
Mary.’ — ’0, vad det var förtjusande!’ —
’Ja, jag trivs bra här, särskilt vid den här
tiden på dagen. Men nu ska vi vara tysta,
Mary. Skräm inte fåglarna.”’ Hon satt tyst
som en råtta. Munnen var förväntansfullt
halvöppen. Inne i busksnåren kvittrade
tofsvakt-larna gällt. En gulsparv slog ner vid kanten
av dammen. Två små flugsnappare fladdrade
ut över vattnet och stod stilla i luften med
virvlande vingar. Och sedan sprang
tofsvakt-larna fram med små lustiga steg. De stannade
och lade huvudet på sned för att se om kusten
var klar. Ledaren, en stor fågel med tofs som
ett svart frågetecken, gav en hornliknande
signal som betydde ”Ingen fara i sikte”, och
hela skaran kom ner för att dricka.
Och sedan hände det, det underbara. Ut ur
busksnåret kom en vit tofsvaktel springande.
Mary frös till. Ja, det var en tofsvaktel, utan
tvivel var det det, och vit som snö. Vad detta
var underbart! En rysning av välbehag, en
våg av välbehag vällde upp i Marys bröst.
Hon höll andan. Den lilla fina, vita
vaktel-honan gick över till andra sidan av dammen,
bort från de övriga, vanliga vaktlarna. Hon
stod stilla och såg sig omkring och sedan
doppade hon näbben i vattnet.
”Men o!” ropade Mary inom sig. ”Hon är
lik mig!” Hennes kropp skälvde, lyft av en
häftig extas. ”Hon är lik mitt innersta väsen,
mitt väsen destillerat till fullkomlig renhet.
Hon måste vara tofsvaktlarnas drottning. Allt
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
