Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Clownen Jac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLOWNEN JAC
Han höll ett radioföredrag om H. C.
Ander-sen. Han skrev tre radiosketcher. Han skrev
vidare talfilmen om Markurell. Året förut hade
han skrivit förslag till ett festspel, för
Stockholmsutställningens öppnande på försommaren
1930. Festspelet hade blivit refuserat, då det
ansågs vara ett förhärligande av svenskt
konsthantverk och svensk konstindustri i stället för
internationell funkisstil. Jag bad honom nu att
göra en radioversion av festspelet och att själv
vid mikrofonen framlägga och försvara det.
Han lyste upp inför detta erbjudande! Och
grep med förtjusning tillfället att få
rehabilitera sig dels genom att få festspelet utsänt, dels
genom att själv få framträda och tala till den
stora radiopubliken om sitt verk. Kanske var
det medan han satt inför mikrofonen i
Radiotjänsts studio och talade till svenska folket om
sitt festspel som tanken föddes på clownen
Jacs katekes. I varje fall var tiden ohjälpligt
inne för romanen om clownen Nathan Borck.
När han valde sitt ämne, var han fullt
medveten om att romanen skulle bli en epilog. Och
han visste, att han nu fick skriva för en publik
hundrafalt större än den publik som eljest
läste hans böcker.
Hur kom det sig att han för en epilog inför
denna jättepublik valde en clown till
huvudfigur? Den lille varietéartisten Nathan Borck?
Naturligtvis gjorde han det inte därför att en
regissör föreslagit honom det. Från
Radiotjänsts sida hade han fria händer. Naturligtvis
gjorde han det inte heller för att
amerika-miljön legat och mognat och krävde att få sin
form. Det kan ju tyckas som om det skulle
varit naturligare för honom att avsluta sitt
liv med den ännu oskrivna tredje delen av
trilogien om bergslagspatronerna. Trilogiens
första del var ”Jonas och Helen”, dess andra
”Kerrmans i paradiset”. Dess tredje del skulle
heta ”När det svenska huset brann” och skildra
bergslagsindustriernas omläggning i samband
med världskrisen. Men bergslagstrilogien fick
ligga oavslutad. Det var tydligen viktigare för
honom att behandla ett mera personligt fall.
Tiden var ohjälpligt inne för honom att sätta
in sig själv som centralfigur i en roman.
Hans Larsson, som Hjalmar Bergman
vördade som en andlig ledare, hade skrivit om
clowneriet hos Hjalmar Bergman. Att
clowne-riet icke var något som Bergman kunde lägga
av, tvärtom, det var ett med honom själv, han
var mest sig själv, varmast och helast, som
clown. Alltså: ämnet för epilogen var givet!
Romanen är, som den nu föreligger, en
radioföljetong. Den skulle läsas, två kapitel per
vecka, av Radiotjänsts tre fast anställda
skådespelare, Ester Sahlin, Mattias Taube och Erik
Rosén. Varje läsning, det vill säga varje kapitel,
borde helst föregås av en liten introduktion
mellan de tre.
Skrivmaskinen knackade. Och för var dag
som gick reste sig Bergmans gestalt mer och
mer och fick sin rätta kontur. Helt som förr
blev han visserligen inte, febern var kvar, men
den simmande tröttheten i blicken var borta,
talet blev fastare, inte så svängande som någon
månad förut, gången återfick något av sin
svikt. En dag fick jag en telefonpåringning
från ön där han bodde, att nu kunde vi både
annonsera och sätta i gång följetongen, han
hade sju kapitel klara och var säker på att
kunna hålla jämna steg med utsändningen. Men
redan nästa dag kom stoppsignal. Vi fick inte
börja. Det var något galet någonstans i
förloppet.
Fyra eller fem dagar gick. Så kom nytt bud.
Han hade hittat felet. Och han hade nu åtta
nya kapitel färdiga, i stället för de sju gamla.
— Var det mycket att ändra?
— Ändra?
Det var inte frågan om att ändra.
— Jag har skrivit nytt. Det var inte rätt
som jag hade det förut. Men nu är det klart.
Ja, det var så han arbetade.
Så for jag ut till ön för att få läsa.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
