Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Clownen Jac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER LINDBERG
— Var får du dem ifrån, alla dessa figurer?
— Får?
Han satte bägge händerna i sin stora kalufs
och drog i hårtovorna som om de varit juver
på den mytiska Audumbla.
— De dröser ur hårtestarna, jag har bara
att lossa dem. Men jag måste försöka få någon
slags ordning på dem. Och det kan vara
besvärligt nog ibland.
-X-
Den dag då utsändningen av följetongen
började, den 21 september — han hade
visserligen åtskilliga kapitel kvar att skriva —,
avbröt han arbetet för att komma in till
Stockholm och själv medverka i ramberättelsen.
(Han hade där komponerat in sig själv.) Han
avslutade berättelsen med följande ord
(ramberättelsen blev aldrig tryckt):
”Vad som föresvävat mig vid författandet av
denna roman har varit ett välkänt valspråk
från upplysningstidevarvet — utile dulci —
förena det roande, det underhållande med det
lärande. Vad har jag då för märkvärdigheter
att lära bort? Ingenting. Absolut ingenting.
Mitt syfte är blott att väcka er uppmärksamhet
och eftertanke på vissa förhållanden mellan det
konstnärliga nöjeslivet och det
allmänmänskliga samt mellan konstnärens inre liv, hans
konst och hans publik. Ämnet är stort och
djupt. Av lättförstådda skäl kommer jag att
röra mig blott i dess utkanter. Min uppgift är
likvisst i första hand att giva er en
underhållande berättelse — om det nu lyckas mig.
Att jag som representant för konstnären valt
just en clown beror helt enkelt därpå att jag
nära känt just en clown som icke blott var en
skicklig artist utan ock en intressant och på sitt
sätt mycket värdefull människa. Helt visst var
hans bana icke omgiven av den guldglänsande
gloria som omger bokens hjälte. Men det
händer att vissa detaljer kunna bättre studeras
med förstoringsglas. Den inre sanningen — för
så vitt där finnes någon — förblir densamma,
blott starkare belyst.
Så överlämnar jag då till er gunstbenägna
välvilja, o lyssnare, min clown, hans liv, hans
konst, hans hjärta.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
