Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Clownen Jac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLOWNEN JAC
märken för att inte förväxlas och vars starkaste
drift är ”den starkaste drift som den moderna
kulturen skapat: kameradriften”. Själva Los
Angeles, ”denna fasornas stad” med sina
”ark-liknande hus som ligga förtöjda mot asfalten”,
är en sagoboksplansch. Och clownens egen
bungalow liknar de hemska slotten i sagorna.
Det hela en sagomekanism, som, likt
clownens konstgjorda fors, öppnas för att förhindra
läsaren att komma fram. Eller rättare: för att
tillfredsställa Bergmans egen sagohunger under
några sommarveckor. ”Vi ä ingen människa,
vi ä ett syndikat.” Det var så rogivande att
berätta om ett syndikat. Han berättar som
Scheherezade, för att hålla den röda bödeln
på avstånd ännu några timmar, berättar sägner
om den mystiska, av negerbarn, en österrikisk
rekognosceringsofficer, en svensk trotjänare,
en amerikaniserad syndikatadvokat bevakade
labyrinten kring Kung Clown. Det var inga
tusen och en nätter han hade framför sig, det
var bara en vacker sommar i Stockholms
skärgård. Hans sista. Bödelns svärd var redan så
skarpslipat det kunde bli.
Visst kan alla dessa bifigurer bli en smula
irriterande och tålamodsprövande i längden,
genom sin framfusighet. Och visst kan den
parodiska skildringen av den amerikanska
reklamapparaten kännas tom. Men skildringen
har i all sin satir sagans glans. Genom sagan
simmar med en komisk ihärdighet den unge
strebern Benbé, mannen utan ansikte. I hans
nonchalanta jargong träffade Bergman den ton,
som under det följande decenniet skulle bli
tonen för det uppväxande släktet av kvicka
kåsörer.
Med konstnärlig takt och stilkänsla håller
Bergman i det längsta denna sagostil också
kring huvudfiguren, clownen, själv. Han
presenteras med raffinerad beräkning. I första
kapitlet omtalas han bara, nästan som en
legendgestalt, otroligt lättskrämd och med inte
fullt klara begrepp om äganderätten och inte
alls tillförlitlig. Så infinner han sig personligen
i tredje kapitlet som en mycket skygg och
ängslig liten herre, beskedlig, prudentlig och
trirolig. Lätt att skrämma, men svår att reta,
lever han i största möjliga tankspriddhet, av
feghet att släppa någon inpå sig. När han
i femte kapitlet första gången presenteras i
helfigur, sker det i kostym å la svenskt
kommerseråd från 1840-talet. Rika onkel i Amörikat!
Visst, visst! En sagofigur.
Men denna sagofigur, iscensatt som en
sagofigur, blir för varje kapitel i romanen alltmer
verklighet.
Egentligen är inte clownen sympatisk. Den
enda kvinna han älskat använder om honom
ord som inte äro för hårda i all deras
obarmhärtiga ohygglighet! Hon talar om hans egoism,
hans fräckhet, hans låghet. ”Så stor lumpenhet
hade jag inte tilltrott dig. Jag känner dig som
en böld i min kropp, ett äckel i mitt hjärta,
en avsky i min själ” etc.
Andra röster i romanen kalla honom
”bakslug och elak som en apa. En utklädd apa
liknade han också där han linkade omkring,
grimaserande och muttrande för sig själv:
Naturligtvis.” — ”Nathan, du är ett fä–––––”
Vi andra, vi som bara läsa boken, vi tänka:
han är ju en strindbergsk vampyr. Men
ögonblicket efter att författaren utmålat honom som
löjlig, osympatisk, nyckfull, självsvåldig etc.
försvarar han honom: ”Jag kallar det inte
egensinne, att människan blivit trött och ledsen
vid sitt jobb.”
Vad vi bevittna är tydligen en rättegång
med inlägg för och emot. Rättegången blir
bitter därför att den gäller inte bara enskilda
personer, Hjalmar Bergman själv och många
andra clowner med honom, utan också
förhållanden mellan konstnären och hans publik.
Negern Longfellow, som Bergman behandlar
ironiskt, skildrar sin herre som en stj ärntittare
med knäckt rygg. Bilden är bara en dum negers
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
