Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Clownen Jac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLOWNEN JAC
ny arbetsglädje och nytt livsmod”, heter det
i ramberättelsen.
Den halvtokige äldre gentlemannen söker
bota sin olidliga tomhetskänsla genom att
befalla till sig en ung flicka. Så som herr
Slee-man gjorde. Skall mr Borck nu själv komma
att fungera som en herr Sleeman, denna geniala
bergmanska symbol för den andliga döden?
Mr Borck kräver denna dotter ”till skänks”
av hennes mor och hennes styvfar.
Detta är romanens dramatiska knut. Detta,
att Jac Tracbac är fadern till en av flickorna
i den familjekrets som presenteras i romanens
första kapitel, på Sannagården i hemlandet, det
hemlighåller Bergman ända till romanens elfte
kapitel. Avslöjandet har visserligen förberetts,
men mera i tillfälliga antydningar efter den
högre dramatikens finaste lagar, icke i det
breda, lugna framläggandet som höves en
roman. Nej, Gud ska veta att han är mera
dramatiker än berättare, också i sina romaner!
De kapitel som skildra Benbés ambassad hos
familjen på Sannagården äro som sagt
romanens dramatiska höjdpunkt. Men de äro också
dess konstnärliga höjdpunkt. De ha en
monumentalitet som ingen tid skall kunna rubba, en
renhet som ingen tidsnyck skall kunna smutsa.
Tystnaden, förtegenheten, behovet att slippa
tala — det är allt så stort och riktigt, att när
man läst dessa kapitel har man egentligen
mistat lusten att återvända till den
världsberömde clownen och hans sprattel. Han har
blivit så märkvärdigt likgiltig! Och det fast
man förstår att nu måste den skildringen
komma, som i en fantasivariation skall
porträttera Hjalmar Bergman själv. Trots detta
lämnar man ogärna dikten om människorna på
Sanna för analysen av diktaren. Dikten slår
ihjäl diktaren. Och det är ju strängt taget just
det som hela romanen handlar om — fast på
annat sätt!
Det är en väldig väsensskillnad mellan
clownen i Amerika och bönderna på Sanna: den
förre är sagomarionetten, som dinglar i ödets
trådar. De senare äro däremot fria människor,
som handla under ansvar; som vet att det inte
finns någon glömska, ingen förlåtelse:
”Tänk er för. Det blir kanske eftertankens
kranka blekhet. Nå så gå omkring och var blek
då — men inte feg . . . Människan dör, hennes
handling lever.”
Inför vetskapen att Bergman skrev ”Clownen
Jac” som en epilog, är man självfallet dubbelt
spänd på inte bara vilken huvudperson han
väljer, utan också vilket ämne.
Tre människor ha under tjugu år, utan ett
ord, accepterat ett äktenskapsbrott och dess
följder, och skulle fortsatt därmed, om inte
annat tillstött. Det är en slags omvändning av
ämnet i den roman, med vilken Bergman slog
igenom, ”Markurells i Wadköping”: omsorgen
om ett barn, som inte är ens eget. Det är en
variant till Jonas’ historia i ”Jonas och Helen”.
Så högt älskade han det temat. Det är i
”Clownen Jac” gestaltat med så stor konst, med större
omsorg och med finare medel än själva
clownporträttet! Man kan sannerligen bli benägen
att i detta av Bergman ideligen behandlade
tema se något som angår honom personligen.
Tydligt är att han behandlade ämnet med
en större konstnärlig ömhet än de flesta andra
ämnen, därför att det gömde på hemliga
önskedrömmar om ett faderskap, önskedrömmar som
han i sitt liv väl aldrig kunnat få utsagda.
Länge hade det dominerande temat i
Bergmans diktning varit svärmeriet för den unga
flickan, hon som ännu förstår och behöver
sagan, drömmarna, romantiken, hon som bär
på allt det starkast irrationella i tillvaron. Innan
ännu herr Sleeman kommer och andas därpå
med sin döda andedräkt. Illusionen att en ung
kvinna kan ge en gammal herre liv på nytt
hade han skildrat ofta. Men han hade alltid
visat att det slutar med att flickan resignerar
och gamle herr Sleeman segrar, det vill säga
tar ifrån henne kraften att drömma.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
