Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Böcker från Amerika. I - Anmälda böcker - Faulkner, William, The Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
hon redan en kvinnas kropp; och hon sitter
där frånvarande, likgiltig, men är likväl
medelpunkten för allas intresse, likt en bidrottning,
en Venus i en kärleksdunge. Ointresserad av
sig själv tycks hon likt en utomstående bebo
sin egen svällande kropp, förstrött lyssnande
till dess processer, född att fullborda ett blint
förlopp, en väntande åker för vilken det är
likgiltigt vem såningsmannen är. Inte ens
skollärarens handgripliga försök till närmande gör
något som helst intryck på henne; men honom
har hon, efter att hon i flera år dominerat
skolan med sin blomstrande köttslighet, drivit
till mordets gräns. Han är en av Faulkners
viljebesatta asketer, som med ett slags
mekanisk obeveklighet strävar mot det en gång
bestämda målet: i hans fall att från
förnedrande fattigdom kröna sig med akademisk
bildning och träda in i en högre samhällsklass;
men denna flicka tvingar honom nu ur hans
pro jektillikn ande bana. Hon för sin del
fortfar att vara centrum för en ungdomsflock, tills
en oförvägen yngling riskerar livet i kamp med
rivalerna (en strid som hon själv tar verksam
del i) och därefter får äga henne, allt enligt
ett skapelsens uråldriga schema.
En uråldrig symbolik ger även fördjupad
innebörd åt avsnittet om Isaac Snopes, den
ljusskäggige idioten, i vars dunkla medvetande
atavistiska herdeinstinkter vaknar till liv. Han
jagar outtröttligt efter en ko, ligger i
gryningens våta gräs och ser henne komma ner
till floden, solkrönt, gudinnelik. När han
ständigt blir bortkörd stjäl han henne med sig ut
i skogen, han låter mjölken strila ner över sina
händer och äter tillsammans med henne det
stulna innehållet av kli och skulor i en korg.
Hans flykt med kon är främst en flykt i tiden,
långt tillbaka till ett primitivare skede, och
hans sinnen uppfattar naturen med en för
andra bortglömd innebörd: jorden ligger som
en levande kropp under det vandrande ljuset,
med sin grönskas ångande altaren, och
över
falls av regnet i en smärtsam befruktning. Det
är kärleken till kon som förvandlar honom till
något som mer än förut liknar en mänsklig
varelse och lär honom förutse, smyga, stjäla,
sörja och glädjas. Kring denna på en gång
parodiska och gripande uppenbarelse av ömklig
mänsklighet utspelas så naturens eviga
skådespel i all sin storslagenhet, fullt av paradoxalt
högtidlig poesi.
En skräckhistoria av hög klass utgör vidare
avsnittet om Mink Snopes, som skjuter sin
granne ur bakhåll, gömmer kroppen i ett
ihåligt träd och slåss i mörkret med den dödes
hund. Sedan återkommer Flem Snopes från sin
bröllopsresa till Texas med en skara halvvilda
ponnies; bönderna som köper dem kan inte
fånga dem i inhägnaden och de flyr åt alla
håll, en av dem in i ett hus (vilket föranleder
en rad surrealistiska kontrasteffekter och
symboliska hästbilder å la Chirico-Picasso-Dali).
Avslutningen är en skattgrävningshistoria, något
påminnande om Mark Twain, där den snopeska
slugheten ännu en gång tar hem spelet.
Det är sålunda en ganska rapsodisk roman,
som gäckar alla kompositionsregler. Här är det
också svårare än någonsin att se var gränsen
går hos Faulkner mellan tragik och komik,
mellan allvar och gyckel, patos och parodi.
Bakom anar man som alltid en ohjälplig
desperation, ett kallnat världsförakt, en sorg
över vad som är i stället för vad som kunde
varit. Det är som om han blickade tillbaka
mot något ursyndafall som för alltid förvandlat
skapelsen till en fortplantningens och
fortbeståndets förslavade sköka, varav varje kvinna
är en uppenbarelse och vars snärjande makt
männen förgäves kämpar emot med en del av
sin varelse. Faulkner har här för övrigt
ytterligare renodlat och uppförstorat några av sina
välbekanta människotyper, men inte skapat
några egentligen nya. För Faulknerbeundraren
är det naturligtvis ändå en mycket givande bok.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
