Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Dansk kritik - Anmälda böcker - Rubow, Paul V., Reminiscenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
DANSK KRITIK
1.
I Danmark kan den skrivkunnige
humanisten få allting tryckt i bokform tack vare
Carlsbergsfondet. Det vore synd att säga, att
allt som på fint papper utsänts genom denna
fonds försorg är så epokgörande. Men det
finns åtminstone en dansk skribent, av vilken
man gärna läser varje rad, professorn i
litteraturhistoria Paul V. Rubow.
Inte därför att han förefaller vara en så
orubblig vetenskaplig auktoritet. (Han har
dock inom särskilt Brändes-, H. C.
Andersen-och Drachmannforskningen gjort en högst
betydande insats; han kan, om han vill, men det
är inte alltid han vill.) Som journalist och
kritiker är han däremot charmerande, bitvis
briljant (utan att dock någonsin kunna höja
sig upp till den nivå, där Danmarks främste
PAUL V. RUBOW: Reminiscenser. Nye litterære
Studier. Ejnar Munksgaard. Köpenhamn 1940.
CHR. REVENTLOW: Er Kaj Munk ”dansk
Aands-livs Høvding”? H. Aschehoug. Köpenhamn 1940.
OLE PALSBO: Kaj Munk. P. Haase. Köpenhamn
1940.
MARGRETE MØLLER: Marcel Proust. P. Haase.
Köpenhamn 1940.
HAKON STANGERUP: Portrætter og Protester.
P. Haase. Köpenhamn 1940.
— Levende dansk Litteratur. Nyt nordisk Forlag.
Köpenhamn 1940.
HENNING KEHLER: Ud af Trediverne. Nyt
nordisk Forlag. Köpenhamn 1940.
CARL ROOS: Virkelighed. Gyldendalske.
Köpenhamn 1940.
journalist, Kaj Munk, brukar härja). Han är
verkligen kvick.
Vad är kvickhet?
Paul V. Rubows kvickhet är till att börja
med snabbhet i tanken. Samtidigt med att
den icke-kvicke hinner tänka en tanke,
tänker Rubow två: han gör i samma operation
också de reservationer mot sin egen tankegång,
som ett långsammare intellekt uppdagar först
efteråt. Vidare: detta komplex av tanke och
kritik uttrycker han med en blixtsnabb
formulering; resultatet blir den för
normalprose-skribenten alltid lika olidligt chockerande
företeelse, som kallas en paradox. För mången
sansad läsare är en paradox en förolämpning,
som osvikligt framkallar ett senilt bräkande
av fasa i silverskägget. För andra är den en
ytterst behaglig och spännande genväg ned till
en djupare fattad sanning.
Denna sorts litterära spiritualitet förutsätter
alltså tankesnabbhet, kombinationsförmåga och
formuleringstalang. Men den förutsätter
dessutom — ett leende. En förmåga av mild
humoristisk förståelse för både de egna
meningarnas och invändningarnas relativa värde. I sina
högsta former — i Sverige hos Hj almar
Söderberg — är den välskapade paradoxen, uddig
av intelligens, svidande av satirisk syra och
samtidigt på något sätt genomblåst av ett milt,
svalt löje, ett uttrycksmedel, som är reserverat
för genierna. Lika hänförande som den
rik
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
