Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Dansk kritik - Anmälda böcker - Reventlow, Chr., Er Kaj Munk ”dansk Aandslivs Hövding”? - Palsbo, Ole, Kaj Munk - Møller, Margrete, Marcel Proust - Stangerup, Hakon, Portrætter og Protester - Stangerup, Hakon, Levende dansk Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSK KRITIK
genre, som skulle bryta nacken av varje annan
skribent.
Men varför argumentera? Marsyas står
skrikande av ilska och stampar med klöven åt
Apollon — så har det alltid varit, och så skall
det alltid vara.
Reventlows bok har naturligtvis gett en
massa danska präster en impuls att kasta sitt
etter över Kaj Munk. Man kan lugnt gå förbi
dessa tarvligheter. Det bästa svaret har
levererats av Oscar Geismar i Kristeligt Dagblad,
som berättar en anekdot. Kaj Munk hade kallat
alla Danmarks biskopar för ”Luskemikler” ...
Någon frågade biskop Gøtzsche om hans
mening. Han svarade, att han verkligen tänkt
på att ingripa. ”Men så sade jag till mig själv,
att det är prästen Kaj Munk och inte
skribenten som sorterar under mig, och så fyllde
jag på bensin och körde ut och hörde honom.
Och då höll han en sådan predikan, att jag på
hemvägen sade till mig själv: ’Håller han bara
ett par gånger om året sådana predikningar,
så får han gärna kalla mig Luskemikkel en
gång i veckan.’”
3.
En av de kritiker, som Reventlow ironiserar
över, därför att de höjt Kaj Munk till skyarna,
är doktor Hakon Stangerup i
National-tidende. Stangerup, som är en hänsynslös
polemiker och klar analytiker — och som
kommer att bli en stor kritiker i samma stund han
finner en idé att ägna hela sitt liv och hela sin
tro —, står som redaktör för en ypperlig serie,
kallad Tidens Digtere, och bland de senare
numren vill man gärna antyda Ole Palsbos
lilla fina skrift om Kaj Munk och Margrete
Møllers utmärkta studie över Marcel Proust,
som är litet angripen av rubowskt vitsmakeri
men annars ger en ovanligt sakkunnig och
säker värdering av fransk litteraturs
märkligaste romanförfattare i vår tid.
Hur många svenskar har läst hans verk
i dess helhet? Tio? Fem?
Stangerup själv utsände i fjol inte mindre
än tre egna skrifter — en vetenskaplig
avhandling (om Schack-Staffeldt) och två smärre
kritiska böcker. ”Portrætter og Protester” är
klipp ur lägget och orienterar förträffligt i ny
dansk litteratur, utan att kritikerns egen linje
riktigt tydligt vill framträda, och ”Levende
dansk Litteratur” är en inspirerad
försvarsskrift för Danmarks kulturella oavhängighet,
ingående i en nystartad serie,
Studenterfor-eningens danske Bibliotek. Man skulle önska
den sista skriften översatt till svenska, till
exempel i Verdandiserien. Den ger nämligen
en alldeles ypperlig översikt över de stora
personligheterna i dansk dikt från Saxo till
Jacob Paludan. Man läser med särskilt intresse
författarens temperamentsfulla deklaration i
bokens början om dansk kulturs
självständighet och europeiska betydelse:
”En nations kulturinsats är inte kongruent
med dess geografiska eller maktpolitiska
område. När vi läser den levande danska
litteraturen med öppet sinne också för dess
förhållande till den allmäneuropeiska, så behöver vi
inte sänka huvudet ens i sällskap med Europas
tre stora kulturnationer. I dansk litteratur har
det varit en tusenårig oavbruten växt, ofta med
blommor, som omisskännligt danska i doft och
färger har skjutit upp i världslitteraturen och
gett sitt till den. Det är ett faktum, som vi
i dag mindre än någonsin bör förbise, att ingen
annan småstat i Europa har gett så mycket till
världslitteraturen som Danmark. Jag säger det
inte för att uppmana till självbelåtenhet men
för att peka på en källa till sund
självbesinning. Det kan finnas så många orsaker till
bekymmer för människor i ett litet folk. Det är
så få vägar, som för till förtröstan i fråga om
nationens livskraft och framtid. Den levande
litteraturen är en sådan väg. Den går från
insats till insats och alltid från en nationell
insats till en nationell insats. Även i de
hårdaste tider skrevs det danska böcker, som lever
den dag i dag. Bakom de växlande formerna,
de varierande uttrycken och de många smidiga
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
