Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film - Teater - Karl XII, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Karl XII av August Strindberg. Dramatiska
teatern.
Strindbergs ”Karl XII” är näppeligen en
publikpjäs, därtill har stycket för litet av
dramatisk nerv och historisk festivitas, men när
det nu för tredje gången togs upp på
Dramatiska teaterns repertoar drog det åtskilliga fulla
hus. Tidpunkten var också ovanligt gynnsam
för en repris på dramat, som nu tedde sig
aktuellare än någonsin. Den omdebatterade
kulknappen från Öxnevalla hade satt fart på
diskussionen om Karl XII:s dödssätt, och de
Sandklef-troende kunde i Gyllenborgs replik
i andra tablån (”Där fattas en knapp!”) finna
ett bevis på att Strindberg med sin
övernaturliga intuition vädrat rätta sammanhanget. Men
stycket hade mer än blott denna
journalistiska aktualitet. Det förbrända och utarmade
Sverige, som suggestivt frammanas i de
surrealistiskt förtätade scenbilderna, inbjöd till
jämförelser med det nuvarande
världspano-ramat, och Karl XII själv som den i en krets
av isig ensamhet inneslutne, av demoner jagade
envåldshärskaren, för vilken det icke gives
någon väg tillbaka utan endast nya
erövrings-tåg, tedde sig egendomligt hemmahörande i
nuet. Figuren är som Karl Xll-porträtt
miserabel, men som symbol blev den nu av stark
verkan.
Även om man alltså konstaterade att
Strindberg här som så många gånger annars var
konstnärligt och psykologiskt före sin tid på
ett nästan spöklikt sätt måste man tillstå att
”Karl XII” mera fängslar reflexionen än
känslan för det dramatiska. Denna
karaktärs-studie i form av isolerade episoder har inte
genomgående en sådan intensitet i stämning
och spänning att det förmår uppväga
frånvaron av dramatisk konflikt. Själva
karaktärs-studien förutsätter för åskådaren, för att rätt
kunna uppfattas, förtrogenhet med Karl XII:s
historia och i ännu högre grad med
Strind
bergs psyke, ty huvudfiguren har uppenbarligen
betydligt mera av författaren än av modellen
i sig. På ett oavsiktligt komiskt sätt blir detta
märkbart särskilt i fjärde tablån, där konungen
får mottaga det ena dambesöket efter det andra
och beredes tillfälle att utveckla några typiskt
strindbergska tankar om kärleken och
äktenskapet. Den komiska effekten blev inte mindre
av att Hjördis Petterson placerats i Ulrika
Eleonoras roll, därmed intet ont sagt om denna
förträffliga aktris. Fastän Strindberg på
rationella grunder närmast hatade Karl XII
tjusades han av storheten i hans öde och kunde
inte motstå frestelsen att däri ingjuta något av
sitt eget. Denna ambivalens mellan kritik och
beundran är strindbergspsykologiskt intressant
men bidrar inte till att göra Karl Xll-figuren
hel och övertygande.
Behållningen av dramat blir några enstaka
scener av högsta dramatiska liv. Audiensscenen
i andra tablån mellan konungen och Horn och
Gyllenborg är laddad med spänning och
mästerligt arrangerad, slutscenen från Fredriksten, där
konungen ligger orörligt stirrande in i elden
kort innan hans öde skall gå i sin fullbordan, är
stor som tablå. Lars Hanson lyckades ge sin
personifikation av rollen den auktoritet och
magne-tism, utan vilka dessa scener skulle falla till
marken. Även masken och maneren voro
beundransvärda. Hans auktoritet duperade en nästan
till att acceptera även den omöjliga första tablån,
där kungen och ständernas talmän en luguber
höstnatt mötas bland ruinerna på den skånska
kusten. Däremot uppträder inte kungen i tredje
tablån, där Strindberg med användande av
symboliska effekter vill ge ett tvärsnitt genom
det missnöjda Sverige. Illusionen uteblir
emellertid, och scenen blir en longör. Härtill bidrog
nog att regissör (Alf Sjöberg) och dekoratör
(Härje Ekman) delvis i strid med
scenanvisningarna utformat tablån alltför
expressionistiskt. Av den krog som skall befinna sig i
för
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
