Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film - Filmer - Den lilla butiken, anmäld av Georg Svensson - Allt detta och himlen därtill, anmäld av Artur Lundkvist - De färdas om natten, anmäld av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
ljudridåer mellan de kvicka replikerna och
salongen. Vi få här uppleva Lubitsch som
tomte i den raraste lilla julpjäs man kan
begära, skingrande missförstånd och delande
ut klappar till höger och vänster. En mera
barntillåten Lubitschfilm har aldrig visats,
sällan heller en mera vinnande.
Filmen är byggd på en pjäs av ungraren
Nikolaus Laszlo, och att döma av
inspelningstekniken har stycket flyttats över till film I
tämligen oförändrat skick. För
Hollywoodför-hållanden är det en mycket litet påkostad film
med få uppställningar och alls ingen lyx.
Handlingen föres fram uteslutande genom dialog,
men tack vare den utmärkta
personinstruktionen och de många kamerakvickheterna blir
det film alltigenom. Men det är mera måtta
på trollerierna än det brukar vara i Lubitschs
filmer, han har som sagt varit tagen av den
söta lilla berättelsen och bytt ut fyrverkerierna
mot mindre lysande men mera värmande lågor.
Stycket bygger på ett gammalt tacksamt
farsuppslag, som i en variant möter oss redan
i Shakespeares ”Som ni behagar”. Två
ungdomar som fått var sitt svärmeri per anonym
korrespondens sammanföras av slumpen som
expediter i samma butik. I breven äro de
själfullt romantiska och bilda sig en
utomordentligt tilltalande uppfattning om varandra.
I arbetet komma de mycket illa överens och
se varandra i en hopplöst prosaisk dager.
Publiken invigs på ett tidigt stadium i
sammanhanget och avnjuter blindbocksleken med
mild skadeglädje blandad med lätt ängslan.
Därefter rycks bindeln från den unge mannens
ögon och han får själv ha lika roligt ett slag,
tills han i den förtrollande slutscenen kan
avslöja sig som flickans drömda idol.
James Stewart dokumenterar sig i denna
film ånyo som en av Hollywoods intelligentaste
och naturligaste aktörer. Margaret Sullavan
som hans moatjé är inte fullt lika lyckad i sin
askungeroll, det ungflicksromantiska ligger inte
för henne och mimiken verkar ibland
ingymnastiserad. Som vanligt triumferar Lubitschs
regi i de mindre rollerna, överlag ypperligt
besatta. Frank Morgan som butikschefen, en
yngre och gemytligare upplaga av gamle
Hin-denburg, har aldrig varit bättre, och Felix
Bressarts nötta expedit var i all sin
luggslitenhet oemotståndlig. Georg Svensson
Allt detta och himlen därtill. Anatole
Litvak. Warner Bros.
Av obetydliga böcker blir som regel bättre
filmer än av bra böcker (antaglig orsak: att
litterärt ofullgånget material lämnar bättre
råmaterial och lättare låter sig förvandlas till
filmkonst). Rachel Fields succéroman ”Allt
detta och himlen därtill” har sålunda
förvandlats till en ganska stark film. Den har
genom sin konstnärliga konsekvens fått en
inre mening som boken säkerligen inte äger.
Men filmen är samtidigt oerhört emotionell och
frågan är om den till stor del snyftande
publiken uppfattar den som annat än rörande
melodram. Den handlar om instängda människor,
om levande begravda. Hertigens parisiska hus,
till vilket den lilla guvernanten kommer, är en
dystert praktfull grav, full av stenkyla och
förgiftade, instängda lidelser. Mannen är sjuk av
leda vid stagnerad kärlek, hustrun vanvettigt
hysterisk av uppdämda begär. Ingen av dem
får någon ro i denna självförtärande
tillvaro, förrän lidelsernas raseri utlöser sig i ett
befriande mord, följt av självmord i ädel
bitterhet. Den historiska stiliseringen förhöjer
filmens symbolverkan och suggestionen byggs
alltigenom upp med stor skicklighet: dessa
tunga interiörer i sammetssvart och
marmor-vitt, dessa mänskliga passionsruiner, hertigens
buktalarlika stämma, ekande som ur ett
gravvalv, hans blick av trånande fördömd, och
hertiginnans påträngande kroppslighet, hennes
mördande ögon och av begär svällande
sugmun! Guvernanten är mera en tillfällig fånge
i huset, indragen i de instängda känslornas
malström och utstött igen; men med sin
uttrycksfulla rynkade panna och idealistiska
glos-ögdhet är hon ända till karikatyr en klassisk
guvernantstyp. Filmen kan alltså med
behållning ses som en skildring av klasspräglade,
förfelade livsformer och man kan då även låta
sig gripas av den utan att drunkna i
sentimentalitet. Artur Lundkvist
De färdas om natten. Raoul Walsh. Warner
Bros.
”De färdas om natten” är egentligen två
filmhistorier. Den första är ganska bra och
handlar om långtradare, lastbilschaufförer som
har långfrakter och kör två och två, dygnet
runt. De kör åt bolag eller med egna bilar som
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
