Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Blomberg, Harry, Vi på jorden; Nyman, Arne, Tvivlets timma; Dhejne, Hans, Fågelröster; Ljungström, Barbro, Sällskapsresa, anmälda av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Fyra diktsamlingar
Illustration av Adolf Hallman till ”Fågelröster”.
HARRY BLOMBERG: Vi på jorden.
Wahlström & Widstrand 1940. 5:75.
ARNE NYMAN: Tvivlets timma. Bonniers
1940. 2: 75.
HANS DHEJNE: Fågelröster. Gleerups 1940.
4: 50.
BARBRO LJUNGSTRÖM: Sällskapsresa.
Wahlström & Widstrand 1940. 3:—.
Harry Blombergs versproduktion har den
yviga och ogenerade eklekticismens märke. Då
han nu framträder med en ny diktsamling,
innehållande ett decenniums versifikatoriska
resultat, finner man, att han visserligen till dels
stämt ned sitt instrument och sordinerat det,
men att det tyvärr inte i nämnvärd grad vunnit
i självständig klangfärg.
Om huslig lycka, där dock helt naturligt
oron för den späda generationens öde i en
kaotisk värld också tar sig uttryck, handlar en
god del av de nya poemen. I sådana dikter som
”Vargen”, ”Radio i advent 1935” och ”Till
min hustru”, anspråkslösa och dämpade, enkla
och direkta, visar sig Blomberg utan tvivel
i den fördelaktigaste belysningen.
Annorlunda blir intrycket, då han i
utförliga ”tidsdikter” sätter an hela spelverket i ett
fortissimo. Här har man honom i ett sådant
ögonblick (”Ord i stormen. April 1940”):
Det ljungar över Norden. Nu byter livet form.
Där böjdes Dannebrogen i vårens svarta storm.
Nyss ekade från öster en väldig Viborgsk smäll.
Nu dånar det från Eidsvoll kring vita norska fjäll.
Vad timar nästa timma?
Vad väntar nästa natt?
Tung ruvar gåtans dimma
kring mörklagt Kattegatt.
Ett folk, det sista folket, står tyst och lyssnar spänt
till alla bud från dunkelt hav och nattligt firmament.
Den rena och skära positivklangen firar här
en av sina triumfer. Hur parodiskt intrycket
blir genom det närbelägna och tragiska ämne
som behandlas — ett ämne som lika litet som
något annat inbjuder till bombasm eller
salvelsefulla ordkaskader — det har tydligen
undgått författaren.
I rollen som lyrisk lustigkurre misslyckas
Harry Blomberg likaså. Versstumpar sådana
som ”Angående världens öden”, ”Angående
äran” etc. vittna just inte om någon
humoristisk begåvning. De poem, som samlats under
rubriken ”Ur Rosenhöjds kvarlåtenskap” äro
— förutom att de äro pastischer på Birger Sj
ö-bergs-dikter — direkt nedslående i sitt
valhänta försök till raljeri eller självironi. Mera
hemmastadd blir väl Harry Blomberg, då han
besjunger sin dalabygd och dess bönder, men
hans rytmiska schemata återgå här direkt på
Karlfeldt. Den versifikatoriska uthålligheten att
i ett kväde, omfattande elva strofer på ”Dödens
ängels” versmått, besjunga Johan Olof Wallin
och hans gärning visar han slutligen i det
högtidliga poemet ”Profeten”.
-X-
Det finns hos Arne Nyman, sådan han
framträder i sitt opus n:r 2, diktsamlingen
”Tvivlets timma”, utan tvivel jordmån för poesi.
Hans vers är mjuk och melodiös, kärleksfullt
utformad och inte utan behag i sin juvenila
hållning. Vad man ville tillönska honom är
större fasthet och mer pregnant kontur.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
