Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Blomberg, Erik, Mosaik, anmäld av Thorsten Jonsson - Ahlgren, Stig, Krusenstjerna-studier, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och krig. Själva tekniken är alltså inte av ondo,
maskinerna är ingen fientlig makt; felet ligger
till slut i att ett härskande fåtal äger och
utnyttjar tekniken till sin fördel, menar
författaren.
Men säger verkligen ett sådant resonemang
någonting om möjligheterna för åtminstone
krigets avskaffande? Förutsättningen vore att
hela världen enades om att arbeta för det
gemensamma bästa. Men därtill skulle krävas
antingen att varje individ kunde utrota sina
egna aggressioner, eller, om inte det lyckades,
att människans ondska kanaliserades på
lämpligt sätt av ett världsomfattande individernas
förbund. På sådan basis kunde man börja
diskutera ett verkligt arbete för det
gemensamma bästa. Men är detta något som kan
diskuteras med större precision än exempelvis
tanken på ett liv efter detta? Känner man
några mänskliga förhållanden som ens ger
fantasien möjlighet att konkret föreställa sig
hur en sådan tillvaro skulle te sig? Erik
Blomberg talar i ”Efter stormen — före stormen”
ibland om den marxistiska vetenskapen. Men
är inte grunden för hans egen uppfattning
utopisk och inte vetenskaplig? Vill man svara
jo på den frågan, så berör det givetvis inte
åskådningens personliga värde; men det kan
inge vissa tvivel på Erik Blombergs förmåga
att fullt objektivt bedöma exempelvis de
politiska förhållandena i ett land där han anser
socialismen vara förverkligad.
Mot en punkt i en av de marxistiska
förfat-taranalyserna i boken vill man också reservera
sig. Uppsatsen i fråga behandlar Heidenstam
och innehåller i övrigt flera fina resonemang,
bland andra ett om sambandet mellan
Heiden-stams exotism, den koloniala expansionen och
det samtida historiemåleriet med österländsk
anstrykning. Blomberg utgår från Victor
Svanbergs studie i ”Poesi och politik”, där
aristokratdraget hos Heidenstam ställs i förgrunden.
Blomberg menar nu att det är helt naturligt att
”det generösa lättsinnet i hans
ungdomsdiktning under mannaåren förvandlas till den
besuttnes makt- och ägandebegär”. Den
liberala kapitalismen blev ju konservativ när den
vunnit sina politiska mål och mot
arbetarklassen skulle värna borgerskapets förmåner. ”Det
är inte märkvärdigare att den liberale
Heidenstam blev konservativ än att hans språkrör
Svenska Dagbladet blev det.” Jo, det är
märk
värdigare. Går man för det första med på
att Heidenstam var aristokrat, kan man inte
oreserverat betrakta honom som en
borgerlighetens ledarskribent. Och för det andra:
därför att den liberala kapitalismens synpunkt
ändras behöver inte den kapitalstarke liberalens
undergå samma förändring. Där fattas ett
mellanled, och det är på det som hela
resonemanget hänger.
Boken rymmer emellertid en mångfald klara
och ovedersägliga iakttagelser — angående
Sjolochov och Vera Inber, Eyvind Johnsons
Olofserie, Lo-Johansson, Agnes von
Krusen-stjerna och Fridegård, Kipling och Ralph Bates,
orsakerna till den svenska dramatikens
nuvarande nivå, filmen som kulturfaktor. Det är
uppsatser som ger perspektiv bakåt,
stimulerande fast de inte kan befria någon ur den
rådvillhet vi nu befinner oss i. ”Efter
stormen — före stormen” och ”Mosaik” bildar
tillsammans ett helt. Där återfinner man en
icke oviktig del av det material som gav det
svenska trettiotalet dess prägel; i en
övergångstid speglar de det decennium vi har bakom oss.
Thorsten Jonsson
Krusenstjerna-studier
STIG AHLGREN: Krusenstjerna-studier.
Bonniers 1940. 4: 75.
Vid sidan av ett nyligen utgivet,
ovanligt fängslande och representativt novellurval
— ”Agnes von Krusenstjernas bästa
noveller” — är en samling ”Krusenstjerna-studier”
av Stig Ahlgren ett aktuellt vittnesbörd om den
nyligen avlidna stora författarinnan. Ett
säkrare perspektiv på hennes betydelse kan helt
naturligt endast tidsavståndet skänka. Stridens
vågor ha för inte länge sen gått höga kring
hennes verk: det är när allt kommer omkring
kanske inget oväsentligt kriterium på detta
verks livskraft. Så småningom ska de hetsiga
rösterna från varandra motsatta läger tystna,
och hennes plats i och betydelse för svensk
litteratur kommer att framstå i ogrumlad
dager. Ett kan man därvid vara ganska
förvissad om: hennes bästa verk komma att också
av framtiden räknas till den i anda och
sanning levande svenska litteraturen.
Ahlgren framträder med sin bok som Agnes
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
