Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ahlgren, Stig, Krusenstjerna-studier, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
von Krusenstjernas drabant och apologet. Det
tillhör hans intellektuella typ att ge hugg och
att utsätta sig för hugg: aggressiviteten är här
ett drag, som tillhör hans ungdomliga silhuett.
Till de ljumma eller förkalkade i landet kan
han i varje fall inte räknas. Faran ligger för
en man av hans läggning i det äventyrliga
fullföljandet av ett hugskott, i förirringen in på
sidospår. Ett infall, som visserligen kan ha
något av sanningshalt, förföljer denne essayist
understundom med en terriers envishet — till
konsekvenser, där det uppenbarligen hotar att
tangera det absurda.
Exempel härpå kan man finna i två av denna
samlings uppsatser, nämligen ”Uppslag och
ledtrådar” och ”Symbolskogen”. Den förstnämnda,
i och för sig stimulerande skriven, laddad och
energisk, blir till en sannskyldig labyrint av
hasardmässiga infall, endast delvis och
bristfälligt bevisade teser, luftiga konstruktioner —
och mer eller mindre relevanta fakta.
Där förvandlas kritikern till mystagog.
Ahl-gren vill utveckla tesen om ”Fröknarna von
Pahlens” musikaliska komposition — och
sådant går mycket väl för sig. När hennes
människoskildring anges som
”lyrisk-musika-lisk” är detta en riktig karakteristik. Men
vidare: i samma mening som ”Parsifal” är ett
musikdrama, skulle ”Fröknarna von Pahlen”
— den romancykel, där Agnes von
Krusen-stjerna utförligast och intensivast utvecklar sin
kärleksfilosofi — kunna kallas en romanbalett,
anser författaren. Das lässt tief blicken...
Dansens förbindelse med riten leder nu Stig
Ahlgren in på minst sagt äventyrliga
resonemang om ”mysteriedrag” i Krusenstjernas
romancykel. ”Fröknarna von Pahlen” är en
av primitiv panerotisk mystik färgad
romanserie, så mycket är nog visst och sant. Men
därifrån till de av författaren förfäktade
”mysteriedragen” är sannerligen inget
tuppfjät, och essayisten bör vara beredd på att
läsaren inte utan vidare kan acceptera hans
vidlyftiga bevisföring för de ”rituella” inslagen
i den stora cykeln. Tydligen är Ahlgren också
själv attackerad av vissa tvivel om sin
argumenterings bärkraft och reella värde: ”Jag har
emellertid själv inte utan inre kritiskt motstånd
lcunnat anamma dessa uppslag. Jag har ansatts
.av tvivel på grund av deras besynnerlighet.
Argumenten har inte alltid räckt till att
överbrygga klyftan som gapar mellan litterärt
skapande och scenisk gestaltning. Och ändå.”
I den andra, ovan nämnda uppsatsen,
”Symbolskogen”, blir undersökningens resultat inte
heller övertygande. Man går ganska ofelbart
vilse i den snårskog av kannstöperier och
sinnrikhet, av riktig instinkt och hårklyverier som
här omsluter läsaren. De röda och blå
färgdominanterna kunna förvisso ha symbolisk
karaktär hos Agnes von Krusenstjerna, men
att de fördenskull spela rollen av sakramentala
analogier måste man, författarens mest
vältaliga utläggningar till trots, fortfarande anse
för en obevisad hypotes.
På ett helt annat sätt fängslande —
nämligen genom saklighet — äro ett par av denna
boks övriga uppsatser. Med klar och bindande
logik utvecklas i essayen ”Agnes von
Krusenstjerna i exilen” författarinnans ur klassens,
kroppens och själens synpunkt ganska
fullständiga isolering i sin svenska samtids värld.
Hennes liv var en symbolisk landsflykt, hon
fick aldrig någon riktig verklighetskontakt med
en tid och ett samhälle, vars disharmoni och
fulhet fyllde henne med vedervilja. De sociala
faktorer — bland andra — som härvid spelade
en viktig roll har Ahlgren dissekerat fram med
kirurgiskt säker hand. Det är en ovanligt
genomträngande och fin analys. Lika
oveder-läggligt synes mig undersökningsresultatet i en
annan studie, ”Agnes von Krusenstjerna och
Louisa M. Alcott”, där Stig Ahlgren påvisar,
hur den allt utom talanglösa amerikanska
flick-boksförfattarinnan, som hörde till Agnes von
Krusenstjernas tidigaste litterära bekantskaper,
visserligen i av amerikansk puritanism
betingade draperade former tangerat och
föregripit problemställningar, kvinnliga och sexuella
frågekomplex, som skulle förbli huvudsakliga
och i egentligaste mening brännande problem
för den svenska författarinnan under hela
hennes liv och vilka hon angrep med genial
intuition, med klarsynthet och aldrig tröttnande
kraft. Det är en i hög grad givande och sitt
föremål värdig undersökning, som till fullo
visar författarens kritiska talang — då han
disciplinerar sig, inte lyfter sig själv i håret
och inte är besatt av den pojkaktigt
ego-centriska driften att åstadkomma något extra
tusandj ävligt. Johannes Edfelt
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
