Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Mariebergsdrängarna. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIEBERGSDRÄNGARNA
IV.
Om natten, då det blev halvmörkt, satte
fan-flykten på allvar i gång. Alla som kunde och
vågade, lämnade nu lägret. Nu skulle man
snart komma att tåga mot fienden... Alla
hade på känn, att kontraordern inte var given,
att en ny order när som helst kunde komma.
Samvetet var sjukt, tröstegrunderna tillgreps
för att döva. Var man såg två eller tre
församlade, kunde man höra det viskande
samtalet, som fördes så tyst, att hela omgivningen
snart tycktes vara uppfylld av viskningar.
— Åtgärderna saknar enhet och
sammanhang, viskade Danbyholmsfogden, som agiterat
mot uppbådet under hela dagens lopp. Varför
är inte Cederhielm kvar i Nyköping? Varför
flyr borgarna, varför ska vi ensamma försvara
deras hus och hökarbodar?
— Ja, varför flyr borgarna? viskade en
bonde. Vi har ju också vårt.
Det kom två sammanhukade bönder
framkrypande med färska underrättelser.
—• Man säger att ryssen är framme nu i alla
fall. Det är fyrtiotusen man.
— Nej, bara tretusen lär det vara.
— Bara?
Ett och annat bud red ut och in.
— Pytt! Tiotusen är de.
— I vart fall är den första surven redan
framme. Ska vi låta slå ihjäl oss utan vidare,
när både landshövdingen och borgarna har
flytt?
—• Det kan komma uppbrottsorder när som
helst. Bäst vore, om man då vore något stycke
ur vägen ...
— Tyst! Vakten kan höra oss, och i
krogstugan sover officerarna! ...
Det lyste i krogstugan, där man i så fall sov
för fullt Ij us.
Lägret var en enda stor viskning. Det
viskades ur buskarna, från väggknutarna, från
tältflikarna, ur själva gräset. Det rasslade från
gevär, där vakterna lade ned gevären och
flydde. Det rullade hjul ute på vägen, hjul
under borgare, bönder, kvinnor och barn, svin
och fjäderfä, som alla befann sig på vild flykt.
Just i detsamma kom en dräng
framkrypande.
— Vad talas det om? Funderar någon på,
att det är bättre att ge sig i väg härifrån?
frågade han.
— Sov du! sade bonden. Det är lika bra
att du sover. Det blir nog inget krig av, för
ryssen har vänt.
Drängen vände sömnig och oviss tillbaka
till de andra. Men bonden jämkade sig
försiktigt ut mot vägen. Han hade en säck med
en fläsklägg och några andra pinaler i, som
han försvann med på ryggen.
V.
I stora rummet i krogstugan satt officerarna,
inbegripna i att göra upp anfallsplanen med
en här, som redan var stadd i full upplösning.
Rosenhane, generaladjutanten själv, hade tagit
av sig rocken och hängt den bakfram på en
stol. På stolar med halmsitsar utan ryggstöd
satt Gross, slottsfogden i Vedby Olof Ekman,
skogvaktaren Carl Jonsson i Valla. Tillkomna
var rådman Peter Baillet och en
häradsskri-vare Bengt Wijdbohm. För sig själv i ett hörn
satt komministern Erik Broman. Fältväbeln
Petter Palm hade också slutit sig till sällskapet.
— Jag menar att det inte går, sade
kavallerilöjtnanten. Nyss var jag ute, då hade vakten
stuckit av på min häst. Det fanns knappt några
bönder kvar alls. Dem jag exercerat med i dag
har rymt, hur trötta de än varit. Inne i ett par
tält hörde j ag visserligen drängarna ligga kvar
och snarka. Men de blir ensamma ...
Petter Palm invände:
— Det kommer nya bönder undan för
undan. Några stannar väl, och så kan vi få
ihop ett par, tre hundra. Det kanske räcker,
om de är duktiga.
— Det har nämnts att ryssarna är
fyrtio
3. — BLM 1941. II.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
