Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Mariebergsdrängarna. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
tusen. Alla är naturligtvis inte här. Men något
tiotal tusen får man nog räkna med. Vart ska
vi ta vägen med några oövade drängar? Budet
stack visst nyss ut och nämnde siffran för alla,
som vill höra på.
— Kom ihåg vad budet sa om Scharff i
Trosa i förrgår! Han hade bara stekpannor
och grytlock, han. Och så en trumma. Med
stekpannor och grytlock skrämde han den
rysstruppen, som skulle in i Trosa! Men präster
kan väl trolla, de? sade Petter Palm med en
blick på Erik Broman.
—’Jag tror inte att våra drängar kan
åstadkomma något sånt, sade kavallerilöjtnanten
tyst. Jag är van vid kavalleri. Det här är rena
idioter.
— Men vi har vapen, nog och mer än nog,
tog nu generaladjutanten själv till orda.
— Flintlåsgevären klickar. Hjullåsbössorna
kan vi inte använda. Luntlåsen är bättre, men
än har vi inte lossat ett skott, för att inte
skrämma någon. Och jag skulle vilja se, när
det börjar smälla.
— Några får ju bajonett på. Det blänker!
— Jag tror att det inte blänker så länge,
förrän de får bajonett i, också, sade
kavallerilöjtnanten.
— Tyst! Huvudsaken är att vi nu gör vad
vi kan för fosterlandet. Generaladjutanten
till-lade, som den folkkäre man han var: — Det är
för djävligt! Men om jag också får bara mina
fjorton drängar kvar, så måste vi låta dem
gå mot fienden, när budet kommer!
En kurir steg i detsamma in genom dörren.
— Order till generaladjutanten Göran
Rosenhane från landshövdingen, genom generalmajor
Urbanowitz, genom landskamrer Jakob
Sund-ler, sade han och knep ljusskyggt ihop ögonen.
All allmogen skall, beväpnad, senast i natt
i ordnade led tåga ned till Nyköping. Fienden
har landsatt trupper, antalet är ännu bara
tretusen, vilka skall slås. Jägarhållet bör anses
lämpligt som utgångspunkt för anfallet tills
vidare.
Rosenhane vände sig till komministern Erik
Broman, som hela tiden suttit tyst i sitt hörn.
— Nu, präst, är det er tur! Det är bäst, att
ni genast tar itu med och delar ut nattvarden!
VI.
På natten vart det oro i lägret. Klockan två
väcktes drängarna, som sömndruckna rusade
ut ur sitt tält. På planen kunde de först inte
orientera sig. Vid ledstängerna stod övergivna
hästar, som bet i träet. Ett stycke åt det andra
hållet låg ett tält nedsparkat, slakt utsträckt
på marken. Krogstugan stod öppen i svallande
ljus, men tycktes tom. Gryningen var grå,
flackande, och några försenade läderlappar
flög lågt, måttande mot tälten. Från landsvägen
hördes rasslet av vagnshjul, där ännu en
karavan hastigt flydde förbi.
Rosenhane i sällskap med prästen och två
vakter kom förbi.
— Det har kommit order. Ryssen närmar
sig Nyköping. Vi skall tåga mot fienden.
Komministern skall dela ut nattvarden!
Erik Broman steg fram. I en lädertaska bar
han oblaterna, minst ett halvt kilo, och i en
bucklig kopparflaska nattvardsvinet.
De kvarvarande fick ställa upp på två led,
och när man nu räknade över, fick man ihop
bortåt hundrafemtio man.
— Är det här alla?
— Det tycks vara dom, som har försovit
sig ...
— Här är ingen plats för skämt.
Komministern kan börja!
Nattvardsutdelningen gick så till, att
komministern gick fram, ställde sig mitt framför
var man särskilt, först räckte en oblat med
nypan samt därefter räckte fram
kopparflaskan, men höll hela tiden tag i grepet. När
han till sist kom till de fjorton drängarna.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
