Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Böcker från Amerika. II - Anmälda böcker - Hemingway, Ernest, For Whom the Bell Tolls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
feghet, därför oberäknelig och farlig; hans
kvinna, Pilar, ståndaktig som en klippa,
generös, passionerad, men också vid minsta
anledning bitande föraktfull. Dessa tre företräder
i miniatyr inbördeskrigets problem, makterna
och motsättningarna bland republikanerna.
Pablo motarbetar Jordan, men Pilar ställer
sig utan tvekan bakom honom, främlingen, och
får folket med sig. Pablo med sitt
outgrundliga vacklande utgör inte den enda
komplikationen och situationen kräver utomordentlig
skicklighet. Sprängningen av bron kan rentav
betyda vändpunkten i kriget, en avgörande
tilldragelse för hela mänskligheten; i all sin
isolering och dödliga beträngdhet befinner de
sig sålunda dock i världens centrum.
Jordan känner bördan av sitt ansvar, men
mest är han upptagen av det hemingwayska
problemet att inte visa sig feg inför sig själv.
Han tror sig inte frukta döden, bara han kan
uthärda smärtan och dö utan förnedring. Men
i dödens närhet upplever han livets under som
aldrig förr, upplever till och med den
absoluta kärleken, den allt nedsmältande passionen.
Flickan Maria, våldtagen och kortklippt av
fascisterna, samlar hela sitt liv i dessa dygns
hängivelse, i en ömhet av sällsynt sinnlig
påtaglighet. Detta är blomman av den
natura-listiske Hemingways kärleksromantik, en
upprepning och en fulländning. Sitt amerikanska
kvinnokomplex har Hemingway dock närmast
gestaltat i Pilar, den verkliga urmodern, för
underbar att riktigt övertyga, men av
oförliknelig både vital och skulptural verkan. Denna
förutvarande tjurfäktarälskarinna, nu åldrad,
ful och tung, märkt av lidelser och njutningar,
tycks besitta all mänsklig erfarenhet och
insikt, ett instinktdjup som rymmer även
siar-förmåga; och så fast är hon rotad i sig själv,
att de flesta män bredvid henne ter sig som
vinddrivna flarn. Jordan, den manlige
mannen, den i kritisk medvetenhet överlägsne, kan
dock i någon mån tävla med henne och
sam
tidigt är han mera övertygande. Han är helt
enkelt den hemingwayska människoskildringens
främsta resultat, författarens uppenbara ideal,
med drag av honom själv, men långtifrån
någon banal hjälte. Han är sann i sin
komplikation, i sin undrande inre relativism inför
allt kategoriskt yttre; han är förebildlig i sin
balans mellan reflexion och handling, i sin
verkligt dialektiska medvetenhet.
Hemingway har ständigt nått sitt
konstnärligt bästa i novellen; och man kan nästan säga
att även denna bok är en novell, uppförstorad
till femhundra sidor: ett novellförlopp i slow
motion. På så sätt hinner den verka och växa
till erfarenhet likt en roman; men är det en
roman, en verkligt stor roman? (Själva
begreppet är väl för resten en smula passerat?)
Den kanske ändå rymmer för lite och samlar
sig i en enda brännpunkt, på novellens vis.
Den rymmer sålunda ganska få människor, på
ett enda plan, och blott en livsform, ett
samhällsperspektiv: krigets. Allt ses också i ljuset
av ett problem, visserligen det största av alla:
döden. Men vad boken förlorar i omfattning
vinner den i samlad kraft, åter i någon likhet
med novellen. Hemingways konst förutsätter
fulländad teknik, är i första hand teknik; och
här tillvaratar han med suverän skicklighet
alla de verkningsmedel han under sin
för-fattarbana erövrat: den samtidigt illusoriska
och stiliserade, destillerade dialogen, den
konkret exakta beskrivningen, den inre
monologens filmade tanke, ja även automatismen
å la Gertrude Stein, upprepningens
grammofonhysteri. Det är en naturalism av
modernistisk typ, subtilare och effektivare än de gamla
naturalisterna kunnat drömma sig.
Men denna boks resning och styrka, dess
fördolda klangbotten, beror slutligen inte på
teknik, utan på mognad mänsklig erfarenhet,
fördjupad upplevelse, livsaliv ar och känsla för
människor. Hemingway står här oväntat fri
från snobberi och banal hjältepose: den
mänsk
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
