Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
hetstrogna, kärleksfullt utformade miniatyrer,
inspirerade av en varm kärlek till hembygden
och dess människor.
En bondgård i det schlesiska bergsområdet
är skådeplatsen för romanen ”Das tägliche
Brot” av Walther Stanietz (S. Fischer,
Berlin). För denna gård kämpar
Buchberg-bonden hela sitt liv, och när han dör gäller
hans sista tanke bevarandet av gården och
jorden. Vad som ger romanen dess
konstnärliga kraft och betydelse är dess enkelhet, som
inte bottnar i någon känslans karghet eller
avtrubbning utan i en djup insikt i de frågor
som äro de första och de sista — de äro alltid
enkla, och de förändras inte. Det finns inget
forcerat eller kvalmigt i denna roman, som
präglas av en inre ro, vilket är så mycket
märkligare som den är en debutbok.
Inte det eviga landskapet utan det historiska
— alltså gränslandet med dess speciella
problem — skildras av Ernst Moritz Mungenast
i hans roman ”Der Zauberer Muzot” (Wilhelm
Heyne, Dresden). Mungenast, som på fädernet
härstammar från Österrike, på mödernet från
Lothringen, har i dubbel måtto gränslandets
problem i blodet. Alla hans romaner — de
äro redan trots hans ungdom ganska många,
alla mycket omfångsrika — handla om
Lothringen, detta gamla europeiska kulturland som
ständigt varit folkens valplats och som
därunder i stort sett själv förblivit alldeles obekant.
I ”Der Zauberer Muzot” griper Mungenast
djupare än tidigare; han tecknar denna gång
inte bara ett enskilt öde i dess förbindelse med
hembygden, utan till detta motiv anknyter han
också en hel krönika över Lothringens historia
sedan 1848, särskilt uppehållande sig vid de
sista fyrtio åren — mycket skickligt ställer han
gubben Muzot i centrum för ett vimmel av
olikartade figurer ur olika befolkningsskikt.
På ett intressant sätt har i denna roman ett
djärvt fotomontage av det politiskt-historiska
skeendet förenats med starka, bjärt romantiska
fantasibilder, som särskilt syssla med dunkla
intriger och hemlighetsfulla psykologiska djup.
Mungenast behärskar på ett förbluffande sätt
den stora romanens teknik med många
skådeplatser och intriger, och samtidigt är han en
utsökt skildrare av fina naturer, särskilt
kvinnor; framfor allt är han emellertid en fanatisk
älskare av Lothringen och dess befolkning.
Denna roman, som avslutades före sommaren
1939 men vars handling sträcker sig fram till
just denna tid, bestyrker sanningen av ett
Goetheord: ”Eine Chronik schreibt nur
der-jenige, dem die Gegenwart wichtig ist.”
I Lothringen har gjorts ett intressant
litterärt fynd, som ger en klar bild av sagomotivens
vandring ända fram i vår egen tid.
Sago-forskaren Angelika Merkelbach-Pinck kom
i november 1932 på sin jakt efter lothringska
sagor till byn Viller, som ligger alldeles intill
det franska språkområdet. Bland de sagor som
där berättades för henne fanns också en som
hette ”Der Wolf und die Prinzessin”. Dess
hemort var emellertid inte Lothringen utan
—-Sverige, vilket forskaren i fråga
uppmärksammade och kunde bevisa. I Hyltén-Cavallius’ och
Stephens’ ”Svenska folksagor och äventyr”,
som utkom 1844, finns denna saga tryckt. En
tysk översättning av den svenska
sagosamlingen utkom 1848 i Wien; översättare var
G. Oberleitner. Därifrån vandrade den svenska
sagan tydligen till Lothringen, där den slog
rötter bland befolkningen. Angelika
Merkelbach-Pinck har på god tyska upptecknat den
vackra nordiska sagan utan varje
”bearbetning”. På Erich Wewels förlag i Krailling
i närheten av München har den nu utkommit
i en vackert tryckt och med vackra bilder
smyckad upplaga — ett övertygande bevis för
att sagorna ännu i dag leva sitt liv bland
folken och fortsätta att vandra.
Den gamla österrikiska monarkien är den
historiska och geografiska bakgrunden till
romanen ”Pave und Pero” av Paula von
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
