Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Diktarmonografier - Anmälda böcker - Sjöholm, Stig, Övermänniskotanken i Gustaf Frödings diktning - Rubow, Paul V., Holger Drachmanns Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI KTAR MONOGRAFIER
försök att snöra in i en definition ett stycke
liv av sällsamma mått” (sid. 149 f.). Man kan
i det sammanhanget inte underlåta att erinra
om Levertins bekanta uttalande, att det inte
finns någon vetenskap om enstaka individer.
Den moderna psykologiens alla finmaskiga
klassificeringsnät till trots förefaller tesen
ovederlagd ännu i dag!
Att förena lärdomen med ett lätt ach elegant
handlag är dock endast de färdiga mästarna
givet. Dit hör, i kraft av både denna och
andra kvalifikationer, Paul V. Rubow, som
redan vid tidigare tillfällen presenterats i dessa
spalter. Efter en rad samlingar av mindre
uppsatser har denne lysande forskare nu utsänt en
briljant monografisk studie, ”Holger
Drach-manns Ungdom”. Även Rubow är framför allt
ute i ett vetenskapligt ärende, men detta är hos
honom av filologisk art, inte av psykologisk.
Och därmed har man också fastare mark under
fotterna, för så vitt exaktheten är huvudsyftet.
Med hjälp av otryckta dagböcker och brev,
inre kriterier och sorgfällig textkritisk
granskning har Rubow lagt den oumbärliga grunden
för varje fortsatt Drachmannstudium: han har
nämligen sökt fastställa den noggrannast
möjliga datering av den store trubadurens väldiga
produktion och har inplacerat dikterna i deras
respektive biografiska och psykologiska
sammanhang. Drachmanns sällsynt ursprungliga
och inspirerade lyrik har ju till övervägande
del sprungit fram som en het källstråle ur de
egna upplevelsernas djup, och förklarliga
hänsyn till åsyftade och kända personer i ett litet
land ha föranlett diktaren att blanda bort
korten genom att oorganiskt bunta samman
dikter, som gå tillbaka på vitt skilda
tilldragelser i hans liv. Rubow har med osparad och
kärleksfull möda återställt den rätta ordningen
och har samtidigt, så långt möjligt varit,
rekonstruerat diktarens stormiga levnadslopp
så gott som år för år, månad för månad och
— under vissa perioder — vecka för vecka.
Sedan de sista hänsynen till levande personer
bortfallit, är man tacksam över att i Rubows
mönstergillt klara och sakliga framställning
kunna följa de två stora erotiska upplevelser,
som under Drachmanns ungdomsår blevo av
genomgripande betydelse för hans personlighet
och hans diktning: äktenskapet med
Vilhel-mine Erichsen, ”Barne-Bruden” från
Bornholm, och passionen för Polly Thalbitzer, den
farliga huldran vid Esroms sjö. Man blir
fascinerad och gripen och gör i stillhet avbön för
att man inte alltid haft sinne för det verkliga
allvaret i Drachmanns lyrik. Så som här liv och
dikt i ständig växelverkan få belysa varandra,
bli både människan och poesien
betydelsefullare, rikare och mera varmt levande för
läsaren. Härtill bidrar inte minst, att
diktcitaten äro så fylliga och talrika; boken kan
också läsas som en Drachmannantologi av
yppersta slag.
Dikterna och levnadssagan få emellertid i
huvudsak tala för sig själva. Det förefaller,
som om Rubow varit alltför upptagen av
biografien och dateringsproblemen för att riktigt
ge sig tid med den litterära och psykologiska
karakteristiken. Denna har blivit påfallande
knapphändig, där den inte alldeles uteblivit.
I det stycket saknar man onekligen mästarens
lejonklo, eljest förnimbar i nästan varje liten
uppsats som denne mångsidige forskare
signerat. En smula kuriös är hans personliga
inställning till studieföremålet. Ä ena sidan kan han
inte återhålla sin alltid klarvakna och uddvassa
ironi inför en så fundamentalt ”oförnuftig”
människa, en så naiv och poetiserande
kvinno-dyrkare som Holger Drachmann. Ä den andra
anser han den drachmannska lyrikens
huvudförtjänst ligga däri, att den frigjort den danska
poesien från alla resonerande och rationella
inslag. Rubow tar genomgående det poetiska
rusets parti mot den rationalistiska kritiken,
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
