Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Holger Ahlenius: Diktarmonografier
- Anmälda böcker
- Rubow, Paul V., Holger Drachmanns Ungdom
- Lamm, Martin, August Strindberg. Del I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
det vill säga: han tar Drachmanns parti, inte
bara mot Georg Brändes utan också och i ännu
högre grad mot sig själv och allt vad han själv
som forskare och skribent representerar. Ty
i jämförelse med ett ljushuvud i både
bokstavlig och överförd bemärkelse som den
kall-gnistrande Paul V. Rubow var Georg Brändes
med all sin intellektualism en naiv
romantiker och oförbätterlig känslotänkare, vad än
Fredrik Böök och andra, mer posthuma fiender
under nuvarande konjunktur finna opportunt
att påstå. Men den här gången har det alltså
roat Rubow att intaga denna något paradoxala
attityd. För ”anpassning” torde han för sin del
knappast kunna misstänkas, men väl är och
förblir han ett stycke av en okynnig och kokett
posör. Det gör inte hans böcker mindre
spirituella, mindre roliga att läsa.
*
Om Rubows arbete till stora delar har
karaktären av primärforskning, så är allt sådant
för länge sedan undanstökat i Martin Lamms
stora Strindbergsmonografi. Lamms
banbrytande Strindbergsforskningar ha ju mer än
tjugu år på nacken, och dateringsfrågor och
biografiska problem betraktas här som i
huvudsak lösta. Vad som framlägges är närmast
ett destillat, en strängt sovrad sammanfattning
av resultaten. Det är underligt att tänka,
att August Strindberg nu blivit ”mogen” för
en akademisk minnesteckning, vilket
naturligtvis i sin mån verkat bestämmande för
framställningens utformning. Denna har sålunda
blivit nästan rent litterär och psykologisk,
behandlar i första hand diktaren Strindberg,
medan förkunnaren och samhällskritikern
medvetet ställts i skymundan. Begränsningen har
medfört, att ett mycket stort och mycket
betydelsefullt kapitel, det som kunde kallats:
Strindberg i samtiden, skurits ned till ett
minimum. Historiskt sett är detta en brist, och den
framträder särskilt i analysen av verk som
”Röda rummet” och ”Det nya riket”; å andra
sidan ligger häri en värderingsprincip, som
svårligen torde kunna jävas. Ty nu, då
strids-dammet kring titanen för länge sedan lagt sig,
borde man väl kunna enas om att Strindberg
som intellektuell personlighet var alltför
godtycklig och nyckfull, alltför osammanhängande,
ytlig och skiftande för att hålla måttet. Hans
styrka låg i det eruptiva temperamentet, hans
storhet i den väldiga konstnärliga kraft,
varmed han gestaltade den egna själskampen, den
egna lusten och de egna kvalen, och varmed
han skapade levande människor efter sitt och
sina samtidas beläten.
Till de rent konstnärliga och litterära
värdena i Strindbergs författarskap kan man inte
finna någon säkrare vägledare än Lamm. Hans
karakteristiker äro gjorda med frejdigt och
respektlöst mästerskap, och han har en speciell
förmåga att alltid finna och på det rätta stället
insätta de målande och kännetecknande citaten.
I fråga om Strindbergs dramatik innehåller
den förnämligt illustrerade volymen knappast
något väsentligt nytt; allt det viktigaste har
ju redan framlagts i standardverket
”Strindbergs dramer”. Desto roligare är det att ta
del av Lamms analyser av Strindbergs prosa.
Kritikerns studier i Strindbergs berättarteknik
ha avsevärt fördjupat och nyanserat vår
uppfattning av denna och ha lett till upprepade
påpekanden av de talrika trådar som förbinda
den med äldre svensk berättarkonst hos Orvar
Odd och August Blanche. Inte minst är det
stockholmsskildraren Strindberg som har
intresserat stockholmaren Martin Lamm; på en
gång road och förälskad tar han del av
Strindbergs friska, impressionistiska bilder från den
kära hemstaden, jämför dem med egna intryck
och minnen och konstaterar med förtjusning
hur levande, hur skarpt sedda och hur aktuella
de alltjämt äro, samtidigt som de räkna sina
anor tillbaka ända till Bellman och
Ceder-borgh. Detta gäller också om de historiska
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Sep 23 22:19:32 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-2/0058.html
