Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Diktarmonografier - Anmälda böcker - Lamm, Martin, August Strindberg. Del I - Fogelqvist, Torsten, Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI KTARMONOGRAFI ER
novellerna, som trots alla anakronismer så
förunderligt väl smälta samman historisk
intuition med direkta synintryck av samtidens
omgivningar och natur. Och man instämmer
gärna i Lamms skepsis mot exakta
tidsmålningar, i hans paradox, att ”Svenska öden och
äventyr” verkat mera inspirerande på nutida
kulturhistorisk forskning än de flesta av våra
historiska romaner och noveller.
Som psykolog går Lamm fram med större
försiktighet än i den litterära karakteristiken.
Han tar genomgående fasta på den
strind-hergska naturens förening av överkänslighet
och brutalitet, dröjer vid idealbilden av den
bortgångna modern, som satt så djupa spår
i diktarens förhållande till kvinnan, och
framhåller, hur han redan i barndomen fick en
ödesdiger och tragisk känsla av att vara en
ovälkommen och illa tåld gökunge i det egna
boet, som livet igenom kom att bilda
underlaget för hans förhållande till yttervärlden.
Även den pietism, som rådde i
barndomshemmet och färgade Strindbergs världsbild så
sent som under infernokrisen, blir redan här
vederbörligen uppmärksammad. En av Lamms
ledande synpunkter är, att liv och dikt
ständigt flöto samman hos Strindberg. I
anslutning därtill uppvisar han på ett övertygande
sätt, och i polemik mot Jaspers’ bekanta
psyko-patografi, att den stora själskrisen går tillbaka
på giftasåtalet hösten 1884, som gav själva
fröet till hans senare fullt utvecklade
förföljelsemani. Den abnorma svartsjukan var bara
en yttring av dessa sjukliga idéer. Huvudsaken
är emellertid, att man hos Lamm för första
gången får en fullt fristående och flersidig
Strindbergsgestalt i helfigur, huggen i ett
stycke, alltigenom påtaglig och levande både
som diktare och människa. Med all den solida
vetenskaplighet som ligger bakom verket är
detta, jämfört inte bara med Sjöholms
Fröding-avhandling utan också med Rubows
Drach-mannbok, ett belletristiskt anlagt arbete och
visar i sin mån överlägsenheten hos en mer
djärvt konstnärlig litteraturkritik, särskilt när
den som här vilar på ett vederhäftigt underlag.
Vida mer av en rent essayistisk
frihands-teckning är likväl Torsten Fogelqvists
ståtliga Karlfeldtbok. Dess grundpelare äro samme
kritikers lilla minnesteckning av 1931 och hans
inträdestal i Svenska akademien som skaldens
efterträdare; därtill har kommit material och
resultat, som sedan dess bragts i dagen. Det
hela har samarbetats till ett nytt och
självständigt verk, där fogarna inte stå att upptäcka.
Även här finns naturligtvis ett inslag av
gedigen forskning. Fogelqvist utgår från
Karl-feldts sociala förankring i det gamla
traditionsrika Järnbäraland och följer sedan på
tämligen nära håll den sturske och stolte
allmogesonen och hans vedermödor som vitter
Västeråsgymnasist och Uppsalastudent.
Läsaren får fylliga och roande prov på
ungdoms-poesien och en föreställning om de litterära
och andra påverkningar, för vilka den unge
Karlfeldt var utsatt, innan han slutgiltigt
inmutade sin egen domän i det svenska
nittiotalets häpnadsväckande yppiga diktlandskap.
Hans personliga och litterära relationer till
stora samtida som bland andra Fröding och
Zorn utredas klart och åskådligt; med hjälp
av efterlämnade papper dateras en lång rad
av Karlfeldts dikter, vilket ju är särskilt
värdefullt, och med fast och säker hand uppdrages
konturen till hans biografi. Konturen — men
knappast heller mera. Karlfeldt var själv en
utpräglad motståndare till all personhistorisk
närgångenhet, och själva Fridolingestalten är
det mest övertygande vittnesbördet om hans
kyska krav på objektivering, på typbildningens
förklädnad av det innersta känslolivet och dess
hemmahörighet i två skilda kulturkretsar. Även
andra hänsyn ha av lätt insedda skäl spelat in,
då Fogelqvist här gått så försiktigt till väga.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
