Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film - Farmor och Vår Herre, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Farmor och Vår Herre av Hjalmar
Bergman. Dramatiska teatern.
Att Dramatiska teatern velat fira
tioårsminnet av Hjalmar Bergmans bortgång är en
akt av naturlig artighet, att inte säga
skyldighet, men frågan är om man inte kunnat
hugfästa detta minne på mer auktoritativt
sätt genom att framföra någon av
författarens äldre, ännu ospelade pjäser (till
exempel ”Vävaren i Bagdad”) än genom att som
nu är fallet låta honom representeras av en
av två engelsmän, C. och A. Napier, och av
fru Stina Bergman utförd dramatisering av
romanen ”Farmor och Vår Herre”. Det bör
emellertid erkännas, att denna dramatisering
i det hela skett i bergmansk anda, att den tagit
fasta på det väsentliga inre skeendet i romanen
och att den inte våldfört sig på dess idé och
människoskildring. Men naturligtvis kunde den
inte rymma mer än en bråkdel av alla dess
underfundigheter, dess sammansatta atmosfär
och övertoner, dess på samma gång bastanta
och subtila psykologi.
I ”Farmor och Vår Herre” har Hjalmar
Bergman som så många gånger tidigare och
senare velat säga ett vägande ord om
för-myndarmänniskan, kraft- och viljenaturen, som
i sin sträva maktfullkomlighet egentligen aldrig
märker vad omgivningen blir lidande under
det tryck hon utövar. Inför sig själv är hon
alltid rättfärdigad genom att peka på sin
altruistiska målsättning: klanens reputation,
familjens bästa — eller vad det nu kan vara.
Här är förmyndarmänniskan alltså inkarnerad
i farmors gestalt, denna Agnes Borck som är
en av de mest levande och magnifika i
Bergmans överflödande rika människogalleri. Hj
al-mar Bergmans egen inställning till denna
krutgumma, soldatdottern som kommit att bli den
regerande i det borckska huset, är märkligt
ambivalent. Under det burdusa och befallande
döljer hon nämligen en fond av ömsinthet,
framför allt om barnbarnen och i synnerhet
om olycksfågeln Nathan.
Nathan bildar både i romanen och i den
dramatiserade versionen motpolen till den
människotyp, som representeras av farmor.
Han är ju en förstudie till clownen Jac: den
hudlösa nervmänniskan, predestinerad till
martyrskap i en eller annan form. Med tiden blir
Nathan alltså en konstens martyr, en clown,
som livnär sig av sin egen livsskräck till
människors förnöjelse. I farmors omtanke om
detta svarta familj ef år rymmes också en sista
rest av förmynderskap: då hon på sin
sjuttiofemårsdag (som bildar tidens enhet i detta
drama) gör sin stora gest genom att sälja
huset och utdela sin förmögenhet till de mer
eller mindre ynkliga familjemedlemmarna, vill
hon också se barnbarnen samlade kring sig,
och framför allt Nathan. Men hur vill hon,
att han skall komma? Som en tiggare, som
skall äta nådebröd ur hennes hand. Som en
skyddssökande, över vilken hon kan triumfera
med sin makt, sin myndighet och
farmoderlig-het. Då han uppenbarar sig som berömd artist,
iklädd frack och med ett berg av bagage, är
detta för henne dagens kanske största
besvikelse, större än den som åsamkas henne genom
de sanningsord om sin person och sina
uppfostringsmetoder som hon får höra ur de
församlade släktingarnas mun. Till sist blir det
likväl hon som triumferar: i styckets sista
monolog med Vår Herre. Sitt klara förstånd
har hon dock bevarat, sitt sinne för rättvisa
behåller hon intakt.
Komik och tragik äro som alltid hos
Bergman så sammanflätade att de knappast kunna
åtskiljas. Hans humor är en humor med
fallluckor — alldeles som det vräkigt borgerliga
borckska huset har sitt groteska mörkrum,
som använts till skamvrå, och där Nathans
skräck kanske för första gången spirade upp.
Liksom romanen domineras ju också scenen
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
