154 (Bonniers litterära magasin / Februari 1941 Årg. 10 Nr 2)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Zilliacus, Emil, Finlands festspel; Hemmer, Jarl, Du land; Tigerstedt, Örnulf, Sista etappen; Lindgren, Kaj, Brev till mitt hjärta, anmälda av Johannes Edfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

Lyrik från Finland

EMIL ZILLIACUS: Finlands festspel. Gebers
1940. 3:—.

JARL HEMMER: Du land. Bonniers 1940.
2:50.

ÖRNULF TIGERSTEDT: Sista etappen.
Wahlström & Widstrand 1940.

4: 50.

KAJ LINDGREN: Brev till mitt hjärta. Schildt.
Helsingfors 1940. Fmk 40: —.

I två små volymer ha de finländska
skalderna Emil Zilliacus och Jarl Hemmer
sammanfört sina av den finska kampen inspirerade
dikter. Emil Zilliacus’ samling innehåller
förutom diktcykeln ”Runebergsdagar” (som
tidigare omnämnts i denna tidskrift) en annan
cyklisk dikt, ”Finlands festspel”, av stramt
klassisk hållning, och en del till formatet
mindre poem, tolkande patriotiska stämningar
och tung saknad efter den karelska hembygd,
varmed hans liv varit förknippat. Det är
kanske inför dessa senare poem man helst stannar:
de ha ingen prägel av pliktskyldighet, de äro
bittra droppar frampressade av en kvalfull
verklighet och i sin form enkla och till hjärtat
gående. Dikterna till Viborg ha halt och
resning, ”Enrisfolket” och ”Yxan” tala om ett
folks sega livsstyrka, och ”När ljusen tändas”
säger mer än många deklamationsnummer hur
det kändes, då striden var slut:

I ögat svider detta ljus,
det svider djupt i barmen.
Jag saknar våra mörka hus,
jag saknar luftalarmen.

Långt bättre att i mörker gå
och irra under ständigt hot,
men med ett hopp att leva på,
en segerns dag att se emot.

Svep fanorna i svarta flor,
sänk dem till halva stången!

Den strid vi stredo för vår mor,
vår ödesbrottning, tung och stor,
är slut för denna gången.

Jarl Hemmer tar ofta till kristna symboler,
då han tolkar sin sorg eller sin stolthet inför
det överväldigande krigiska förloppet. I ”Vox
Domini” låter han sålunda Vår Herre uttala
domsord över en oförbätterlig jord, i ”Vårt
folk” framträder han som ett slags mellanting
av retor och kaplan:

Så låt oss bli bland världens brustna byggen
en hörnsten, som i nöd och sorg
sin börda lyfter tryggt på ryggen
och vet: Vår Gud är oss en väldig borg.

Intryck göra framför allt sådana realistiska
dikter som ”Land under bomber” och ”Raka
stå furorna”. Och i ”Soldatpsalm” når han
med runebergskt nakna och enkla medel en
förtätad verkan.

Det retoriska draget hos ÖRNULF
Tiger-STEDTs lyrik har kanske aldrig tidigare
framträtt så ohöljt som i hans senaste diktsamling,
”Sista etappen”. Vad det är för en sista etapp
som åsyftas förblir höljt i ett visst dunkel.
Tigerstedts fatalistiska historieromantik är av
det diffusa och samtidigt ganska naiva slaget,
och begrepp sådana som ”hjälte”, ”öde” etc.
bli i hans världsbild till nyckelord:

När hjälten då, den gudavalde,
utkorat redskap, den i segrar fångne
förbjuden gräns beträder, isande går
skräckfyllt budskap över jorden.

Då stelnar blodet. Då faller skuggan
tung och olycksmättad över riket.

I nattens mantel svepes segrarhären,
och vågen sjunker mörk mot svartnad avgrund.

154

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Sep 23 22:19:32 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blm/1941-2/0068.html

		Bonniers litterära magasin / Februari 1941 Årg. 10 Nr 2 / 154 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|