Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elgström, Anna Lenah, Innan det blir för sent, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
En kvinnas protest mot tiden
ANNA LENAH ELGSTRÖM: Innan del blir
för sent. Bonniers 1940. 10: —.
Anna Lenah Elgström är en av våra mest
temperamentsfulla författarinnor. Hon är också,
som alla vet, raka motsatsen till en typisk
skrivbordsmänniska. En mycket stor del av
sin outtröttliga energi har hon ägnat åt
praktiskt, gagnande arbete i den lidande
mänsklighetens tjänst.
I den bok, vars titel står att läsa här ovan,
får vi några glimtar av det
barmhärtighetsverk, som författarinnan utförde under det
spanska krigets tid, och många läsare kommer
säkert att anse just dessa kapitel som bokens
intressantaste. Man kan säga, att Anna Lenah
Elgströms alla utmärkande egenskaper som
människa och författare fullt ut kommer till
sin rätt i dessa snabba men åskådliga
teckningar av det liv, som levdes i det krigshärjade
Spanien, på Francosidan liksom i den
republikanska delen av landet.
Hennes välkända förmåga att snabbt komma
underfund med och återge de vitala dragen
i de människors karaktär, som händelserna för
henne i kontakt med, dokumenteras ånyo. Man
glömmer inte hennes porträtt av den
helgonlika senorita Pilar Primo de Rivera, den
framlidne diktatorns dotter, som författarinnan
träffar i Salamanca. Ledare för Spanska
Falangens kvinnoavdelning står senorita Pilar
i spetsen för 600 000 spanska kvinnor. Anna
Lenah Elgström blir intagen i senoritans
vemodiga ansikte med ”nunneögonen”, men
hon blir besviken över det svar hon får på
den fråga om de spanska kvinnornas framtid,
som hon ställer till kvinnofalangens ledare.
Skall kvinnorna efter krigets slut få vara med
i samhällsarbetet? frågar författarinnan, men
senoritan med nunneögonen svarar blitt: ”Då
kriget är vunnet ska den spanska kvinnan
återvända till hemmet.”
Bland övriga teckningar från Franco-Spanien
fäster man sig särskilt vid en som återger en
blek fascistskald med onaturligt stora, svarta
ögon. Han beledsagar författarinnan under en
bilresa genom det ödsliga, krigshärjade
Casti-lien och utvecklar därvid ett synnerligen
makabert evangelium. ”Spanien är dödskultens
land”, säger fascisten, det har under sin
historia älskat döden, våldet, den
fruktansvärda, sterila uppoffringen hos sina tusentals
helgon och anakoreter.” Även det
republikanska Spanien får vi lära känna genom
några av dess prominenta representanter. Vi
får besöka det bombarderade Madrid, vi
träffar den gemytlige general Miaja, och vi
får uppleva en spännande bilresa från Valencia
till Barcelona just under den period, då
Franco-trupperna höll på att tränga fram mot Ebros
mynning.
Med vilken del av Spanien författarinnan
sympatiserar, får vi inte veta, ty hennes goda
hjärta berörs i lika hög grad av nöden,
fattigdomen och svälten, på vilken sida om fronten
hon påträffar den. Men vi får veta, att hon
inte tycker om Franco och att hon inte tror
på hans sociala återuppbyggnadsprogram. Hon
ser lösningen för det svältridna, fattiga,
okunniga spanska folkets problem i en rättvisare
fördelning av jorden. Men ingen människa
tror, att Franco kommer att göra någonting
åt den saken.
Den hjälpverksamhet till förmån för krigets
offer, åt vilken Anna Lenah Elgström har
ägnat en så stor del av sin tid, känner inga
internationella gränser. Intressant är den
skildring, som författarinnan i ett annat av bokens
kapitel ger av den storartade internationella
filantropi, som efter det första världskrigets
slut startades i England under signaturen
Save the Children och som senare fick en
avläggare i Sverige med namnet Rädda
barnen. Vi får följa den senare världsberömda
organisationen tillbaka till dess anspråkslösa
begynnelse i en krets av socialt intresserade
damer, som i början av 1919 hade satt i gång
en livlig propaganda för att häva blockaden
mot centralmakterna.
De filantropiskt intresserade damer och
herrar, som Anna Lenah Elgström träffade inom
Save the Children, tycks ha varit henne till
stor nytta, då hon sökte orientera sig inom
brittisk politik. De skisser hon ger av
personer och händelser inom brittisk politik
under perioden 1919—35 vittnar om att dessa
studier har burit rik frukt.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
