Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yutang, Lin, Konsten att njuta av livet; Norlind, Ernst, Livsouvertyr, anmälda av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Öst och väst
LIN YUTANG: Konsten att njuta av livet.
Översättning av Ingalisa Munck.
Bonniers 1940. 11:—.
ERNST NORLIND: Livsouvertyr. Gleerups
1940. 8:50.
Medan den gamla Östem håller på att
utplånas och ge vika för västerländsk
civilisation i modern form, vänder man i
Västerlandet numera gärna blicken mot de gamla
orientaliska kulturerna, spanande efter något
som är förlorat och som heter vishet. En
skribent som tillmötesgår det behovet är den
spirituelle kinesiske diktaren och essayisten Lin
Yutang. Hans bok ”Konsten att njuta av livet”
avser att ge oss kvintessensen av gammal
kinesisk levnadskonst, så som den har utformats
av landets diktare och filosofer och så som
denna filosofi i sin tur har omsmälts av hela
folket. Det märkliga för Kina är nämligen inte
att landet har ett visst antal stora diktare och
filosofer utan att hela folket är genomsyrat av
kultur och har ett strålande sinne för konst
och en enastående förmåga att ta livet
filosofiskt. Kineserna äger med andra ord en
folklig vardagsfilosofi, och ur deras fritid,
vardag, tänkesätt stiger en rik anonym
”livs-hymn”. I fråga om Lin Yutang får man väl
utgå från att den levnadsvisdom han bjuder
oss är en aning populariserad, tillrättalagd för
västerländsk smak. Men en utomordentligt
rolig och fin bok är det, skarpsinnig,
infalls-rik och fylld av humor och poesi. Den hör till
dessa personligt skrivna böcker som på ett
nästan indiskret sätt vädjar till läsaren. När
man efter slutad läsning lägger ihop ”Konsten
att njuta av livet” kan man inte undgå att
fråga sig: ”Är jag en kines?” och man tar
fram den ena efter den andra av sina bekanta
och granskar dem efter synpunkten: kines eller
icke kines?
I sin analys av folkkaraktärer räknar Lin
Yutang med fyra komponenter:
verklighetssinne, drömmar, humor och sensibilitet. Ett
överskott av drömmar och ett underskott
i fråga om humor i en karaktär ger den
fällning som kallas fanatism; drömmar plus humor
blir fantasi. Hos tyskar, ryssar och japaner
—■ de totalitärt styrda folken — konstaterar
författaren ett klart minus i fråga om humor;
hos kineserna däremot ett lika påfallande
underskott i fråga om drömmar, vilket
förklarar, varför det kinesiska folkets utveckling
har gått så utomordentligt långsamt. Visdom,
den rara egenskapen, är sammansatt av
verklighetssinne, humor och drömmar.
Kärnan i den kinesiska levnadskonsten är
den, att livets mening helt enkelt är — att
leva. Här bör man stanna ett ögonblick och
andas ut från sitt västerländska jäkt! Kinesen
är genomträngd av känslan av alltings
förgänglighet. Diktaren Chuangtse, som en gång
drömde att han var en fjäril och kunde röra
vingarna, undrade efteråt, vad det egentligen
var som var det verkliga: om han var
Chuangtse som drömde att han var en fjäril, eller en
fjäril som drömde att han var Chuangtse. Men
om livet är dröm, låt oss då göra det bästa
möjliga av denna dröm!
I humoristiska och poetiska kapitel med
förnäma citat ur poeterna gör oss Lin Yutang
uppmärksamma på livets njutningar och
glädjeämnen. Han visar oss att det finns måne, snö
och fallande regndroppar (men ljudet av dem
uppskattar man bäst liggande i en bambusäng
inne i ett bergstempel), dessutom gott te och
vänskap, läsning av utomordentliga böcker
samt blommor med olika individualiteter, som
man kan komponera ihop på mångfaldigt olika
sätt, ständigt utvinnande nya effekter. Något
av det allra lyckligaste är att människorna har
fått förmågan att dra upp benen under sig
i sängen. Lycka erfar vi överhuvudtaget när
intellekt och sinnen befinner sig i full harmoni
med varandra. Kinesen Chin har samlat
trettiotre sådana lyckliga ögonblick. ”Att skära med
en vass kniv i en klargrön vattenmelon på ett
purpurfärgat stort fat en sommareftermiddag.
Ack, är icke detta lycka?” heter det i en av
de mest omedelbart förståeliga, men också ur
de övriga talar stor mildhet, hänsyn, förfining,
cynism och en djupsinnig humor.
Kinesen tänker med inälvorna, och magen
spelar en stor roll i hans värld och
uttryckssätt. Om lärda människor säger man att de
har ”en bukfylla av tankar”, och älskande som
varit länge åtskilda skriver att deras ”sorgsna
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
