Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yutang, Lin, Konsten att njuta av livet; Norlind, Ernst, Livsouvertyr, anmälda av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
tarmar knyta sig i hundra knutar” eller att
”magsäcken brast senaste gången de måste
skiljas”. Från en väl fylld mage utstrålar en
glädje av rent andlig art, säger Lin Yutang,
”och försedda med magar som vi alla äro
kunna vi inte på ett bättre sätt hedra vår
farfar på hans födelsedag än genom en
festmåltid”. Med fin espri talar Lin Yutang om
ångkokt skinka med bambuskott och gyllene
dadlar samt om betydelsen av hajfenor,
svalbosoppa och silversvamp.
Utomordentligt förnuftiga saker har Lin
Yutang att säga om konsten att läsa, om
kåserande stil och om den enkla naturlighetens
skrivkonst som är en produkt av gyllene
mognad. Må våra skrivkunniga herrar
inspireras av de kapitlen och skänka denna
tidskrift en bukfylla av kåserande essayer över
betydelsefulla ämnen. Lin Yutang för också
”det passionerades” talan. Detta är
intressant. Sällan talar man nu om ”passion”, denna
milda glöd och rusande eld som finns hos
Amiel och Voltaire och hos vår egen Vilhelm
Ekelund.
Som sagt — efteråt frågar man sig om man
är kines. Själv är jag det inte, men känner
dock med stilla förvåning att jag inom mig
har en icke ringa kinesmöjlighet. Denna är
emellertid förkvävd under ett tjockt skikt av
västerländsk folkbildning. Försöker jag efter
Chins höga föredöme samla ihop ”lyckliga
ögonblick” når jag för det första inte upp till
trettiotre och jag finner endast få som består i
att vara ”mörk, mätt och full av sötma”. Mina
lyckliga ögonblick tycks vilja koncentrera sig
omkring detta: att ”skapa” något, och det
torde vara mer västerländskt än kinesiskt.
I stället för den programenliga medsoldaten
uppställer Lin Yutang som mänskligt ideal
den fria vagabonden. Vagabonden, säger han,
kommer att vara diktaturernas sista och mest
fruktansvärda fiende. Och den gensträvighet
som nu visas av denna världens vagabonder
är för honom ett hoppfullt drag i världens
mörka tavla.
”Konsten att njuta av livet” kan också på
ett intressant sätt göra den västerländske
läsaren medveten om sin egen kristna
västerländskhet. Den vise kinesen menar inte att hans tro
är den enda saliggörande, och han önskar inte
att vi västerlänningar ska byta nerver, sinne
och själ. Han bjuder oss ett fint destillat och
av drycken får man väl smälta så mycket som
ens västerländska mage tål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
