Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seidel, Ina, Lennacker, anmäld av Knut Jaensson - Hoppe, Ragnar, Johan Johansson; Hodin, J. P., Sven Erixson; Johansson, Gotthard, Helene Scherfbecks konst, anmälda av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
i drömmen uppleva sina förfäders liv. Det blir
alltså tolv fristående noveller, men de har ett
mycket enhetligt innehåll, en strängt fasthållen
tendens. Vad är det nu den möderne Lennacker
ser i det förflutna? Och varför har Ina Seidel
känt ett behov att frammana hans förfäder
just nu?
Alla dessa berättelser handlar om en enda
sak, om troheten mot det enskilda samvetets
röst. Lennackers är en prästsläkt där
medlemmarna tar kristendomen på allvar, och boken
blir alltså en fortlöpande skildring av de olika
konflikter som mötte dem som ville tjäna den
man, vilken ”framgick ur skötet av den djupast
föraktade och undertryckta stammen i ett
väldigt världsrike”.
Den förste Lennacker övergår till
protestantismen på Luthers tid och kommer därigenom
i häftig strid med sin familj och sin
församling, där det blir ett blodigt upplopp. En annan
måste fly, blödande och sönderriven, därtill
tvingad av de redan uppflammande
inbördes-striderna inom den protestantiska kyrkan, ty
han kan inte offra sin övertygelse för
utkomstens skull. Med den fjärde Lennacker har vi
hunnit till trettioåriga krigets grymheter och
skräck. Lennacker skulle kunnat fly undan de
fasansfulla svenskarna, men han stannar kvar
på sin post för att skydda sin församling, och
det han känner inför svenskarnas
fruktansvärda terror är kanske ännu mera bitterhet än
skräck. Han frågar sig hur något sådant är
möjligt. De som från början uppträtt som
räddare och vänner är på ett obegripligt sätt
förvandlade till rövare och våldsmän. Det är inga
retoriska frågor Ina Seidel låter Lennacker
göra, och om hennes tolv ”drömmar” formellt
saknar all drömkaraktär, så har de i stället
vaknätternas grubbel och allvar.
Mest intensivt framträder detta i den femte
novellen, samlingens höjdpunkt, som spelar på
sextonhundratalet under häxprocessernas tid.
Alla spionerar på alla, man lever i en ständig
och ökad terror. Varje ord, ja, varje gest och
minspel måste man lära sig behärska, den
minsta småsak kan stämpla en som icke
rätt-trogen. ”Jag vågar påstå”, säger Lennacker till
fursten, ”att djävulen överallt förmår droppa
gift såväl i åklagares som i domares hjärtan,
och detta gift kan som en förtärande eld göra
rättskaffens domare till vilda djur, vilka vid
sina offers skrik endast bliva än mer
blod
törstiga ... Snart går det så, att brodern anger
systern och maken hustrun, barnen i vaggan
sina mödrar och mormödrar .. eho som haver
en fiende, eho som är avundsjuk eller
hämndlysten, haver blott att säga ett ord, och det
haver samma verkan som gnistan vilken
antänder bålet.”
Överallt och i alla tider har Lennackers haft
att kämpa mot förtryck, orättrådighet och
för-bening. Den mycket beundrade telogie
professorn Erasmus Lennacker står inte ut med
de meningslösa dispyterna i professorernas
instängda värld utan blir präst för fattiga och
fromma böhmiska hantverkare som inte vill
uppge sin nationella egenart (han är böhmare
på mödernet), och den siste, Joachim, kan lika
litet uthärda sin faders konservatism som den
radikale teologen Stoecker, som försöker vinna
arbetarklassen för sina politiska syften genom
en förening av ”demagogi och evangelisk
kristendom”.
Ina Seidel har ett rikt stoff och stor
kulturhistorisk kunskap, och utan att egentligen vara
psykolog har hon sett och iakttagit ett mycket
stort antal människotyper. Men det mest
frap-panta med ”Lennacker” är det envisa och
energiska sätt på vilket hon ständigt låter det egna
samvetet vara det enda avgörande.
Knut Jaensson
Konstnärsmonografier
RAGNAR HOPPE: Johan Johansson. Svensk
Litteratur 1940. 12:50.
J. P. HODIN: Sven Erixson. Svensk Litteratur
1940. 12: 50.
GOTTHARD JOHANSSON: Helene
Scherf-becks konst. Nordisk Rotogravyr
1940. 8: 50.
Svensk Litteraturs välredigerade och
synnerligen välillustrerade serie monografier över
moderna svenska målare gör verkligen svensk
konst och konstforskning stora tjänster. Den
underblåser och vägleder konstintresset och
gör samtidigt undan ett biografiskt arbete
som kommer att bli mycket användbart, när
vår epok en gång skall inordnas i sitt
historiska sammanhang och de slutgiltiga böckerna
om dessa målare skola skrivas. Att
konst
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
