Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thulstrup, Åke, Ras, språk, nation, anmäld av Gunnar Beskow - de Chambrun, René, Jag såg Frankrike falla, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idealbildningarnas betydelse — till exempel
det engelska aristokratiska gentlemannaidealet
eller det spanska ”el honor”. ”Men även om
det skulle förhålla sig så, att lantarbetaren
i Estremadura och gruvarbetaren i Asturias
i denna dag strävar att forma sig efter
begreppet el honor, så är därmed inte sagt,
att den spanska nationalkaraktären kan sägas
äga detta kännetecken — eller att man ens
kan tala om en spansk nationalkaraktär.”
Annars tycker man, att just överjaget, det
uppställda och accepterade ledidealet, är något
mycket väsentligt i ”karaktärsbildningen”. Den
äldre litteraturtyp, som älskade vad som
kallades ”karaktärsskildring”, överflödar av
exempel.
Kanske ligger svårigheten i själva det
odefinierade guttaperkaordet ”karaktär”. Uppfattar
man det som något bestående, en av
händelsernas svall oberörd klippa i själen, måste man
komma till Thulstrups resultat, och då har
folkpsykologien att lära, att det inte existerar
några fixa karaktärer i fråga om nationerna,
alldeles som skönlitteraturen lärt det i fråga
om individerna. Men att ett visst folk, genom
samverkan av arvsanlag, klimat, näringstyp,
språkdräkt och historisk belastning — en
nationell överjagssuggestion — har fått en viss
utpräglad mental aktions- och reaktionstyp,
vilken liksom en mänsklig ”karaktär” kan visa
sig likartad under längre tid, ger nuet
ödesdigra bevis på. Thulstrups analys bidrar till
att reducera fantomen till dess rätta
dimensioner, att skingra den vidskepliga tron på
denna ”des Volksgeistes” blodsbetingade
beständighet. Ty lyckligtvis är karaktären inte
bestående — den kan förvandlas, om
suggestionen brytes!
Kapitlet om antisemitismen framhåller starkt
och klart det oerhört väsentliga faktum, att
det nära tvåtusenåriga historiska judehatet
— som moderna ras-antisemitister alltid
brukar patetiskt visa på — helt och uteslutande
hade religiös grund och motivering, och i
mycket alltså var en parallell till förföljelserna
mot oliktroende kristna bekännare. ”Det
protestantiska nit, som utmärker många av våra
svenska läroboksförfattare, får gälla som
förklaring till att det uppväxande släktet hålls
noga underrättat om vad en autodafé vill säga
och vilken skamfläck hela det inkvisitoriska
systemet utgör för den kyrka som satte det
i scen. Men varför skall vår skolungdom inte
få veta, att de spanska autodaféernas flesta
offer var judar? Vetskap därom skulle sätta
det uppväxande släktet i stånd att bättre
bedöma även vissa företeelser i nutiden.”
Ämnesområdet för Thulstrups analyser
sträcker sig från det historisk-etnologiska till
det rasbiologiska och psykologiska. Dessa
sammansatta problem kan ses ur olika aspekter;
här är det den historiskt kunnige och
politiskt initierade humanisten som talar, i
värdefull komplettering till exempelvis det tidigare
anmälda arbetet av professor Gunnar Dahlberg
(”Arv och ras”). I den nya svenska
litteraturgenre som med ett något ledsamt namn
kallats ”beredskapslitteratur”, och som kan
variera mellan uppbyggelse och upplysning,
hör Thulstrups bok distinkt till den senare
gruppen, upplysningsböckerna, där den utgör
ett av de högst kvalificerade bidragen. En bok
som verkligen sätter läsaren ”i stånd att bättre
bedöma vissa företeelser i nutiden”.
Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
