Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Döbeln. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
5.
Det var isande kallt i rummet. Mannen
i sängen kastade sig fram och tillbaka utan
att få ro. Hans panna brände i feber, och
ryggen var kallfuktig. Förgäves sökte han
skydd under täcket — alltid drog det in i
någon springa.
Till slut satte han sig upp, stack ut benen
över sängkanten och sökte tofflorna med
fotterna. Månen sken svagt in genom fönstret.
Han grep täcket och svepte det om sig. Så
gick han sakta fram till fönstret.
— Denna förbannade stenpråm, sade han
halvhögt med snärtande, ursinnig stämma.
Denna förbannade stenpråm! Jag vånne hon
sj önk!
Ute hävde sig sjöarna i det svaga månskenet.
Han gick tillbaka till bordet och trevade
efter elddonen men fann dem inte. Med slutna
ögon, den ena handen tryckande täcket mot
bröstet och den andra utsträckt gick han mot
dörren och slog upp den. I hallen var det kallt
som utomhus. Han hittade i kommendantshuset
som i sin egen ficka.
Här var nästa dörr — så genom matsalen
och fram till en sista dörr.
Han slog några slag på dörren.
Inget ljud.
Med knuten näve slog han ännu en gång
med all kraft mot dörren och röt med
skallande stämma:
— Öppna, fångknekt!
På andra sidan hördes knarr i en säng,
bråda fotsteg och så till sist en natthes stämma,
arg men samtidigt jämrande:
— För Guds skull, vem är det!
— För djävulens skull — öppna dörren!
Någon strök eld, och efter en stund låstes
dörren upp. I nattluva kom kommendanten på
Vaxholms fästning fram på tröskeln —
mustascherna slokade sorgligt, och ögonen blinkade
argt:
— Vem är det? Är elden lös?
Svaret kom blixtsnabbt, samtidigt med att
kommendanten sköts undan av ett järngrepp
i armen och främlingen steg in i hans rum:
— Det är statsfången general von Döbeln.
Och det är vid alla djävlar tid, att både han
och elden snart kommer lös ...!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
