Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eskil Sundström: James Joyce och Eire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESKIL SUNDSTRÖM
JAMES JOYCE
OCH E I R E
Den irländska litteratur, som framsprang
ur den gaeliska väckelsen i slutet av förra
århundradet, bars av ett lidelsefullt begär att
befria det ursprungligt irländska, som låg inte
blott infruset utan till synes dött och begravt
under det engelska språktäcket.
1888 betecknar med den tjugutreårige Yeats’
”Wanderings of Usheen” första gryningen av
den nya litterära tidsåldern. Den gaeliska
mytologiens myller av mystiska legendgestalter,
natur- och andeväsen stod upp ur sin dova
dvala.
Ett nytt levande brus drog vid denne nye
Orfeus’ anslag genom Erins dalar, berg och
lunder. Hela Irland kringsveptes av dessa
toner, som satte liv i de förgätna sagobelätena.
Man lystrade. Nya skalder trädde fram, var
och en starkt särpräglad, men ösande sin
inspiration ur samma källa, den irländska
mystiken.
De voro lika irländska som gräset vid Tara,
”hjältarnas mötesplats”, men talte så gott som
mangrant blott det främmande språket. Irlands
eget ursprungliga tungomål, gaeliskan, levde
vid denna tid blott på några svärmiska
drömmares läppar. En av dem var Douglas Hyde,
nu, i sina åttio år, president i Eire.
Främlingsspråket till trots väckte de unga
poeternas budskap i irländsk folksjäl
slumrande ekon från den förkristna legendens
dikt
ning, då Erin var ”tänkarnas och
skaldernas ö”. Den keltiska andens allfamnande
ideallängtan fick ljud i Yeats’ och AE:s (Russells)
vers.
Som patriotisk dikt var den nya irländska
vitterheten på engelska icke nog för den
anti-brittiska revoltens män, som i seklets sista år
under Arthur Griffiths ledning höjde det nya
Sinn Fein-standaret. Likafullt anades frihetens
morgonsus i denna dikt.
Många av detta litterära genombrottsskedes
främsta gestalter voro, betecknande nog, inte
bara skalder utan också politiker och praktiska
karlar. Både i senat och kammare i Dail lyste
självständighetens sol i början av tjugutalet
över rader av grånade och blanka
skalde-hjässor, under vilka statsmannagrubblet i de
flesta fall helt bortjagat skaldefantasierna.
I sin ”Portrait of the Artist as a Young
Man” ger James Joyce, den i Zürich den
13 januari avlidne irländske diktaren, glimtar
av livet i studentkretsama i sekelskiftets Dublin.
Joyce var en särling, brådmogen,
överkänslig, redan i tidiga pojkår dragande en
oöverstiglig gräns mellan sig själv och sina
medmänniskor. För hans jämnåriga betydde Yeats’
och hans skaldevänners verk befrielse ur den
irländska nittiotalstillvarons grå vardag, ett
löfte om räddning ur förödmjukelse, förfall,
pina och vånda genom de inre folkliga
kraf
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
