Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norbert Guterman: Brev från New York - Anmälda böcker - Hemingway, Ernest, For Whom the Bell Tolls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORBERT GUTERMAN
deras trygghet. Han träffar en flicka, Maria,
som våldtagits av fascistiska legosoldater, och
förälskar sig i henne. Medan han förbereder
sprängningen av bron — en uppgift vid vars
utförande han hela tiden väntar att mista
livet — anfalla hans gerillasoldater de
fascistiska garnisonerna och vinna en del lokala
segrar. Under tiden erfar han genom sina
spioner att fascistern a fått reda på den
kommande republikanska offensiven, och han
förstår att under sådana förhållanden är den
dömd att misslyckas. Han skickar en av sina
medhjälpare tillbaka till regeringstruppernas
linjer för att få planen ändrad eller inhiberad.
Men det är för sent; hans ordonnans blir
fast i den stora militärmaskinens hindersamma
byråkrati och kommer inte fram förrän
signalen till offensiven redan givits. Jordan spränger
bron i luften, ehuru han vet att offensiven
kommer att bli blodig och meningslös. Då han
flyr med sina följeslagare träffas hans häst
av en granatskärva och vid fallet får han ena
benet krossat. Alltför svårt sårad för att kunna
bli buren därifrån utan att äventyra de andras
säkerhet ger han dem order att lämna honom.
Romanen slutar med att Jordan ligger utsträckt
på den barrströdda marken i en spansk skog,
beväpnad endast med en lätt kulspruta, med
vilken han avser att åstadkomma så mycken
skada som möjligt, innan han använder den
sista kulan åt sig själv.
På de få dagar inom vilka detta
innehållsrika och dramatiska händelseförlopp utspelas
har Hemingway på ett sagolikt sätt lyckats
koncentrera allt det väsentliga i den spanska
kampen. Han utvinner även härur en läxa
— eller kanske snarare en fråga — som är
av vital betydelse för oss alla.
Hela Spanien ryms inom denna bok — inte
bara inbördeskrigets Spanien utan Cervantes’
och Calderons land, Goyas och El Grecos.
Själva det språk på vilket romanen skrivits är
”spanskt”. De uppträdandes tal har översatts
ordagrant, och det lätt pompösa i det spanska
språket har överförts till engelskan med hjälp
av sådana arkaiska ord som ”thou” och ”thee”
— ett konstgrepp som endast en Hemingway
skulle kunna tillgripa med så lyckad effekt.
Vidare rymmer boken hela Spaniens jord:
träden, bergsbäckarna, ängarna och kullarna,
man kan nästan röra vid dem och känna deras
doft. Berättelseströmmen, som då och då
av-brytes av underordnade historier som förtäljas
av en eller annan av de agerande, påminner
också om den traditionella spanska romanen.
Vi föras rakt in i det republikanska
högkvarteret och få bevittna kontrasten mellan de unga
rekryternas naiva trosvisshet och de härdade
soldaternas cynism. I en episod som vore
värdig Goya få vi höra hur på ett tidigt stadium,
då kriget på den regeringstrogna sidan ännu
i stort sett fördes av anarkistiska skaror,
fascister slogos ihjäl av med slagor
beväpnade bönder. Gerillaledaren Pablo, brutal, slug,
politiskt vacklande men räddad genom sin
stränga känsla av lojalitet gentemot sin skara
anhängare, är själva symbolen för den spanska
bondeklassen, på vilken Spaniens slutliga öde
vilar. Hans hustru Pilår är säkert bokens
förnämsta karaktär: stark men ändå kvinnlig,
förutseende undergången och likväl trogen
frihetens sak; en tapper soldat och en öm mor
mot den föräldralösa Maria. Kärlekshistorien
mellan Jordan och Maria, som vävts in i
huvudhändelsen, är ännu mera gripande än den som
berättas i ”Farväl till vapnen”. Den sista scenen
mellan de båda älskande, innan hjälten går
ut för att spränga bron, innehåller ett av
bokens vackraste stycken, där kärleken och
friheten identifieras med varandra:
”Jag älskar dig som jag älskar allt jag
kämpat för. Jag älskar dig som jag älskar
frihet och värdighet och alla människors rätt
att arbeta och att inte gå hungriga.”
Romanens allmängiltiga appell har djupare
rötter än alla dessa egenskaper, hur stora de
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
