Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN LONDON
sj älvklara, men som vanligt krävdes det mycket
tid och krafter och ängslig diskussion innan
man lyckats övertyga kanslern och
finansdepartementet om att de sto do i begrepp att
förråda en viktig del av sitt lands kultur för
en motsvarighet till trettio silverpenningar.
Slutligen segrade förläggarföreningen,
energiskt ledd av Geoffrey Faber och kraftigt
stödd av sådana författare som J. B. Priestley,
Sir Hugh Walpole, A. P. Herbert och Rose
Macaulay, och litteraturen räddades därigenom
från deras klor som voro färdiga att förneka
tron på dess bestånd. Indirekt uträttade deras
ansträngningar emellertid mer än blott att
undanröja beskattningshotet: de skapade en
solidaritet inom hela bokvärlden, såväl bland
författarna som läsarna, ett gemensamt intresse,
som inte alltid varit så uppenbart i fredliga
tider. Värdet av denna anda av samarbete och
ömsesidig hjälp under ett krig, då oförutsedda
nödlägen och svårigheter av alla slag måste
mötas och övervinnas, kan icke skattas nog
högt. Jag tror inte man kan hysa något tvivel
om att det till stor del är denna anda som
åstadkommit de sunda förhållanden som
numera råda på bokmarknaden.
Givetvis har det uppstått många svåra
problem att bekämpa. På grund av
pappersran-soneringen har man med nödvändighet måst
inskränka utgivningen av vissa böcker, i
synnerhet sådana som varit avsedda för ett mera
begränsat antal läsare, liksom även det
spaltutrymme i tidningarna som kunnat ägnas åt
recensioner och annonsering. Ransoneringen
har emellertid inte inverkat allvarligt på
utgivningen: hitintills har den endast inskränkt
utgivningen av struntlitteratur, vilket inte är
någon större skada, samt av lyxupplagor och
”prestigeböcker” med mycket liten upplaga.
Papperskvaliteten är fortfarande oförändrad,
och jag hoppas att vi aldrig som under förra
kriget skola bli tvungna att trycka böcker på
vad som närmast liknade grått läskpapper.
I varje fall måste man komma ihåg att om det
råder brist på papper råder det även brist på
författare, nu när så många unga och gamla
författare av båda könen tjänstgöra som
soldater eller inom det civila försvaret. Under det
totala kriget har man gott om tid för läsning
men inte många tillfällen att skriva.
Sedan ha vi även distributionsproblemet,
som kompliceras och förvärras av de tillfälliga
rubbningar som förorsakas av luftanfallen.
Några förläggare ha haft oturen att på detta
sätt förlora en del av sina lager; tryckerier
ha blivit hindrade i sitt arbete; och det har
förekommit sporadiska fördröjningar. Men på
det hela taget är det anmärkningsvärt med
vilken framgång alla dessa och många andra
liknande svårigheter ha övervunnits. Den
regelbundna rutinen upprätthålles vad beträffar
läsaren med märkvärdigt små avvikelser från
vad som gällde under förkrigstiden.
Förläggarnas kataloger anlända regelbundet; böckerna
utkomma på avtalade tider; Times Literary
Supplement och andra litteraturtidskrifter
levereras punktligt; lånebiblioteken fortsätta att
utan avbrott tillhandahålla nya böcker; och
bokhandlarnas skyltfönster äro lika fulla och
lockande som före kriget. Det finns mycket att
vara tacksam för i detta avseende, liksom det
också finns orsak till någon stolthet och en
hel del tillfredsställelse och uppmuntran.
Det kanske förefaller underligt att vi ha tid
och lust att läsa, när så många av oss löpa
fara att vid vilken timme på dygnet som helst
bli bombade om inte ut ur våra hem, så
åtminstone in i våra skyddsrum. Jag tänker inte på
vaneläsaren och inte heller på de stora
mängderna av tillfälligtvis stillaliggande trupper,
stationerade på ensliga platser där läsning är
ett välsignat tidsfördriv, utan på de tusentals
män och kvinnor som numera läsa böcker
oftare och mera regelbundet än de någonsin
förut gjort — även de som måste uppleva de
fruktansvärdaste ting i London. Härtill finnas
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
