Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Södergran, Edith, Dikter, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Edith Södergrans dikter
Edith Södergrans dikter. Med inledning av
Hagar Olsson. Wahlström & Wid-
strand 1940. 8: 50.
Edith Södergran, denna den moderna
nordiska poesiens sällsamma zigenerska, begåvad
med spådomskonst, har på mångfaldigt vis
fått posthum upprättelse efter alla de nederlag
och det oförstånd hon rönte i livet. Den lilla
karelska byn Raivola, där hon levde sitt liv
avsides och på vars kyrkogård hon ligger
begraven, har blivit en vallfartsort —
symbolisk eller reell — för alla som i hennes
diktning igenkänt en av de utvalda och sällsynta
i andens värld.
Hennes dikthäften ha länge varit
svåråtkomliga. Ett urval av hennes dikter, verkställt av
Jarl Hemmer, gav självfallet endast en
fragmentarisk bild av hennes lyrik. Det är därför
en välbetänkt åtgärd att som nu skett samla
hela hennes produktion i en volym. Den
kommer inte att ligga oläst, därom kan man vara
övertygad.
Här gäller det bara att fästa
uppmärksamheten på denna boks existens. Till sina
grunddrag är Edith Södergrans diktning redan
välkänd. Vid en förnyad läsning av hennes dikter
— dessa regnbågsskimrande poem som
genomlöpa en skala från idyll över extatisk
framtidsvision och sluta i from närhet till markens
enkla ting — har man nu särskild anledning
att framhäva hennes av tidshändelserna
inspirerade diktning. Hon levde i en katastroftid,
vars ljungeldar och skalv endast voro
inledningen till den allomfattande jordbävning vi
nu uppleva. Hon kände att den tidsatmosfäriska
oro hon med sina fina organ inregistrerade,
inte bara var övergående krusningar på en
yta utan de djupgående uttrycken för en hel
civilisationskris. I egendomligt fascinerande
poem uttryckte hon denna visshet. Hennes
uttolkare Hagar Olsson framhäver i detta
sam
manhang med rätta en sådan dikt som
”Stormen”. Den har ett säreget och viktigt budskap
just till oss, som se murar rasa vart vi än
vända oss:
Nu höljer sig jorden åter i svart. Det är stormen
som stiger ur nattliga klyftor och dansar
allena sin spöklika dans över jorden.
Nu kämpa människor åter — fantom mot fantom.
Vad vilja de, vad veta de? De äro drivna
som boskap ur mörka vrår,
de slita sig ej lös från händelsernas koppelked:
de stora idéerna driva sitt byte framför sig.
Idéerna sträcka förgäves besvärjande händer i
stormen,
han, den dansande, vet att han ensam är herre på
jorden.
Världen rår ej om sig själv. Det ena skall
störta som ett brinnande hus, som ett murket träd,
det andra står kvar förskonat av okända händer.
Och solen ser på allt detta, och stjärnorna lysa i
iskalla nätter
och människan smyger sig ensam sin väg mot den
gränslösa lyckan.
”Den gränslösa lyckan”: det är det
framtids-tillstånd, hen besjöng med oerhörd lidelse,
själv fången i ett sjukrum och ständigt
kämpande mot ångest, svaghet och yttre nöd.
Hennes apokalyptiska diktning ter sig för oss,
som leva i ett slags apokalyptisk atmosfär,
ofta som det adekvata uttrycket för ett verkligt
skeende.
Ingen dikt av Edith Södergran är likgiltig:
sin signatur satte hon också på fragmenten.
Sanning och skönhet präglade hennes liv och
hennes dikt. Ett nytt språk, en ny musik
uppstod under hennes hand. Visserligen har hon
— lika litet som någon annan diktare — gått
fri från vissa litterära inflytelser. Almquist
har nog betytt en del för hennes första
diktning, gammaltestamentlig dikt, orientalisk poesi
naturligtvis likaså. En del modernistisk rysk
lyrik — bland annat Severjanins — har gett
ett stänk, en schattering åt hennes bildspråk,
hennes djärva och oerhört förtätade stil.
Hen
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
