Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ahlström, Stellan, Vilhelm Ekelund, anmäld av Knut Jaensson - Falkberget, Johan, Nattens bröd — Oxkörerskan An-Magritt, anmäld av Eyvind Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Bland uppsatser om Ekelund är det inte
ovanligt att finna dels vördnadsfulla men med
hans produktion bristfälligt förtrogna, dels
irriterade och med hans produktion
bristfälligt förtrogna. Stellan Ahlström är
vörd-nadsfull och förtrogen. Han ger intryck av att
ha läst och begrundat allt som Ekelund
publicerat och han hyser en uppriktig beundran för
honom. Ahlströms skrift är därför både
ambitiös och sympatisk. Man får också en tydlig
bild av utvecklingsgången i Ekelunds
bild-ningskamp, där inte bara de skarpt markerade
faserna utan också de glidande övergångarna
framhävts.
Det ligger i de litterära Verdandiskrifternas
karaktär att de i stor utsträckning ska belysa
genom citat. Ahlströms skrift är därför helt
naturligt mindre analyserande än
presenterande, vilket, så pass okänd som Ekelund är,
närmast är en förtjänst i en populär
skriftserie. Citaten är väl valda och ägnade att på
några punkter korrigera schematiska och
felaktiga föreställningar. Så till exempel bör
citaten ”Av allt gammalt dumt snack finns
intet dummare än den gamla käring- och
filologuppfinningen ’grekernas måtta’” och
”Kanske skall det en gång heta: Antiken har haft
smak, vi har sökt — mer” kunna beriktiga
och fördjupa bilden av Ekelunds
antikuppfattning.
Ahlström har också understrukit ett mindre
beaktat men väsentligt drag hos Ekelund,
nämligen det dunkla, förborgade, mystiska, som
ofta försvinner bakom de förenklade klichéerna
”klassiker” och ”viljedyrkare”. Ja, han anför
till och med det ytterst sällan citerade stället
om drömmarnas betydelse:
”Hur många goda ord har jag ej i drömmen
hört, som jag sedan blott behövde uppteckna.
Jag är lika viss som någon pythagoré om
denna kunskapsvägs tillvaro och tror att
människolivet under ett sådant regulativ kunde en
gång komma till en fastare levnadslära än
genom alla förnuftets stadganden.”
Därmed har han framhållit något av det
viktigaste i den ekelundska ”forntidskaraktären”
som står ursprungligare kulturers ”siare-skald”
så mycket närmare än man tror, som är i
djupare mening så mycket ”primitivare” än
man tror.
Ahlströms skrift har alltså många förtjänster.
Tyvärr är den en smula opersonligt skriven
och normalprosan lägger en hinna över
framställningen. Knut Jaensson
Nattens bröd
JOHAN FALKBERGET: Nattens bröd —
Ox-kör er skan An-Magritt —. Översättning
från författarens manuskript av
Hugo Hultenberg. Norstedts
1940. 10: 50.
Romaner med motiv från förflutna sekler
har, vad de än tecknar för bild, sin egen
tjuskraft både på läsaren och kanske i ännu högre
grad på författaren själv. I osäkra tider, då
man har svårare än vanligt att se in i
framtiden och då nuet tycks så sönderslitet och
sönderslitande, är de tystnade århundradena,
vad de än inneburit av ofred och olycka för
de då levande, som ett stilla eller i varje fall
avskilt rum, där man kan gå in för några
timmar och söka glömska eller samla styrka.
De bästa historiska romanerna skapar
tillförsikt, och om man liksom undertecknad inte
anser att solen slocknat för evigt därför att
några diktatorer och världsförödare med
väl
diga knivar och later håller på att försöka
stycka världskakan utan tvärtom tror att detta
stort tänkta middagsmål är en historiskt sett
övergående episod, då kan man ur berättelsen
om kulturernas växt på jordskorpan hämta bra
mycket av prima tröst, motståndskraft där den
behövs och styrka i en eventuellt kommande
strid för mänsklig värdighet, heder, ära,
rättfärdighet. Skönlitteraturen har härvidlag en
stor möjlighet att delta i striden. De direkt
mänskofientliga typerna i världshistorien eller
i vårt eget lands historia kan tjäna som
varnande exempel, och varken Attila, förhärjaren,
eller de främmande fogdarna och förrädarna
i Sverige före Engelbrekt och Gustav Vasa får
våra hjärtan att bulta av någon flammande
hänförelse. Den historiska romanen kan oftast
bättre än enbart uppradade fakta om
händelseförlopp och gestalter få historien att leva
inför våra ögon och hjälpa oss att från siffror
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
