Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Falkberget, Johan, Nattens bröd — Oxkörerskan An-Magritt, anmäld av Eyvind Johnson - Gowenius, Eva Marianne, Härlig är jorden, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och kartor översätta det politiska och sociala
skeendet till levande bygd, levande mänskor.
Historiska romaner kan på så sätt förvandla
det döda förflutna till sann verklighet och
kasta ljus över ett folks, en bygds eller en
folkgrupps liv i det förflutna, dit spåren inte sällan
är vaga eller helt översnöade. Diktarens
intuition kan leda rätt och hans uppgift är att
övertyga läsaren om att just så måste det ha varit.
Johan Falkberget har gedigna kunskaper
om den historiska miljö han så ingående
behandlat, framför allt i ”Christianus Sextus”.
Han är gruvstaden Röros’ och sydöstra
Trönde-lags skildrare, och hans vetande om bygdens
och folkets historia är säkert mycket grundligt.
Falkberget har i bok efter bok berättat om
denna gamla gränsbygd, där norskt och svenskt
sedan urminnes tider flutit samman.
Det nya verkets styrka ligger också framför
allt på det sociala och kulturhistoriska planet.
Händelserna i ”Nattens bröd” är förlagda till
den senare hälften av sextonhundratalet och rör
sig kring en smälthytta som anlagts i Gauldalen
av en mäktig och penninggirig dansk
kammar-junkare. Slit, slaveri och hungersnöd är vad
det arbetande folket får av de främmande
herrarna, som håller det nere med hjälp av
andligt och materiellt förtryck. Det är en gammal
visa, dock sorgligt ofta ny. Torparen Bjässens
dotter Ane förförs av en supig och rå
landsknekt och döms av prästen till kyrkbot. Hon
tvingas att sitta i stocken utanför kyrkan, och
det bryter ner henne totalt, men hennes
nyfödda dotter räddas av Bj ässen och växer upp till
en något vildsint men rådig och modig kvinna.
Hon blir malmkörerska vid hyttan tillsammans
med andra plågade småbönder och torpare,
och det är om några år av hennes liv
Falkberget nu berättar. An-Magritt är mer vaken
och begåvad än de andra malmträlarna, hon
lär sig att läsa, kan ge kloka svar till den nye
prästen vid kyrkförhöret och blir på sätt och
vis en ledarinna i bygden. Hennes öknamn,
Bus-Magritt, nämns inte så ofta sedan hon
genom sin rådighet räddat en kolmila från att
brinna upp. Hon har en sentimental och
romantisk kärlekshistoria med en av de främmande
tjänstemännen vid hyttan, Johannis
konstknekt, men det blir bara drömmar av det hela;
vid romanens slut är hon en mognande kvinna
som väntar på att den älskade, som dragit sin
väg, ska komma tillbaka. Några av scenerna
i ”Nattens bröd” är storslaget mänskliga;
andra sidor är däremot kanske väl mycket
patetiska, men så är Falkbergets sätt att skriva.
Det är inte så mycket själva mänskoskildringen
som gör romanen betydande. Det man beundrar
och som är värt beundran är skildringarna av
förhållandena vid hyttan och tidsstämningen.
”Nattens bröd” (som tydligen endast är första
delen i ett större verk) är framför allt en
historia om andlig och materiell nöd, om
träl-dom och utsugning under ett mörkt och
kvalfullt sekel. Eyvind Johnson
En släktkrönika
EVA MARIANNE GOWENIUS: Härlig är
jorden. Medéns 1940. 10: 50.
Detta är en volym i tegelstensformat. Därom
vore i och för sig intet ont att säga, förutsatt
att denna bok hade något av verklig episk
resning. Tyvärr är det ganska illa beställt på den
punkten. Denna debutant är en flyhänt
skrivande varelse, som på 670 kompakta sidor
berättar om en nordtysk släkts öden och
äventyr under tre generationer. Några ansatser till
psykologisk skildring märker man egentligen
inte. Stilen kan understundom höja sig till det
mått av skönhet som utmärker exempelvis
Fredrik Böök i romanen ”Sommarleken”.
Denna bok är i sin anda, sin gammaldags
karaktärsteckning, sin brist på djupare
sondering märkvärdigt lik en del produkter av några
av det nyaste Tysklands romanskribenter. Där
saknas inte det ideologiska inslag, som går
under benämningen ”Blut und Boden”: Anna
Maahsen, som från marsklandet flyttar in till
Hamburg och där ser sina bam och barnbarn
växa upp under en tidrymd, som sträcker sig
ungefär från fransk-tyska kriget och fram till
den tidpunkt då ”die Bewegung” sätter in,
bevarar alltid sina lantliga instinkter intakta
och oanfrätta. Hon blir inkarnationen av det
nordtyska släktets sega livsmod, oförtröttade
energi och mycket annat vackert. Onekligen är
hon en åskådlig gestalt, men under hennes
ytskikt tränger författarinnan inte med sina
av konventionen tillhandahållna instrument.
Anna Maahsen, den nytra människan,
bibehåller sin friska tillförsikt in i sin sena
ålderdom. Då hon hör trampet av de yngsta
kad
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
