Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Finckenstein, Ottfried, En mor, anmäld av Johannes Edfelt - di Donato, Pietro, Vi bygga i Babylon; Bellamann, Henry, Ringar på vattnet; Marquand, John P., Fint folk, anmälda av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
men binda sig vid honom förmår hon inte,
därtill är minnet av hennes harmoniska
äktenskap för starkt.
Med omsorg tecknas miljön: dels junkrarnas
på ett gods, dels småborgarnas i en liten
ostpreussisk stad. Men det är inte genom
konstnärlig skärpa och kontur denna bok gör
intryck: Ottfried Finckenstein är, även om han
valt romanformen som vehikel för sina åsikter,
i grund och botten lyriker; en idyllisk lyriker,
som förstår att gjuta ett rosenskimmer kring
de scenerier av familjär art som hans bok till
större delen består av. Dorotea Palzow, vars
livsprincip är sprungen ur upplevelsen av
släkten och hembygden, omges av ett vekt och
doftande ljus: hon är som en gammaldags,
fin pastell. Om ”En mor” också har diffusa
drag, så är det främst på grund av det behag
som huvudpersonens moderliga väsen utstrålar
denna berättelse förtjänar ihågkommas.
Johannes Edfelt
Tre amerikaner
PIETRO DI DONATO: Vi bygga i Babylon.
Översättning av Karin de Lav al. Natur
och Kultur 1940. 6: 50.
HENRY BELLAMANN: Ringar på vattnet.
Översättning av Karin Alin. Medéns
1940. 9:50.
JOHN P. MARQUAND: Fint folk.
Översättning av Margaretha Odelberg.
Norstedts 1940. 10: 50.
”Christ in Concrete” är den frappanta
originaltiteln på Pietro di Donatos bok, som blev
mycket uppmärksammad i Amerika häromåret.
Den är skriven av en ung man med
fascist-heroiskt utseende, en italien ar ättling i Amerika,
son till en murare och själv murare. Han skriver
också om italienska murare i New York, om
deras dagliga kamp med Jobbet, det hårda
vardagsäventyret där olyckan ständigt lurar,
och om deras proletära familjeliv, fattigt intill
de sista prasslande lökarna, men likväl mustigt
och stundom lyckligt vinstänkt. Bokens
inledande avsnitt gjorde sensation när det först
trycktes i en tidskrift; det beskriver en
ohygglig olyckshändelse under byggnadsarbetet,
förorsakad av profitgiriga ooh hetsande
bygg
herrar. Framför allt hur förmannen Geremio
spetsas på en järnstolpe och kämpar mot
framvällande murbruk tills han kvävs, är framställt
med en detaljerad, blodsölad realism av fysiskt
påträngande verkan.
I fortsättningen avhandlar boken hur
tillvaron gestaltar sig för Geremios änka med
hennes åtta barn och för sonen Paul, som
tolvårig måste sluta skolan och försöka sig som
murare. Han är så rörande familjekär och
ståndaktig i det överansträngande arbetet, en
verklig söndagsberättelsernas hjälte. Redan som
yngling blir han den styvaste bland murare
och låter sig sugas in i arbetshetsen när
skyskraporna växer i höjden. Men han får bevittna
en olycka för mycket och låter skrämma sig
bort från murarställningen. Han känner sig
som en arbetets martyr, en Kristus i betong,
men vägrar med ens att likt så många andra
bli ett byggenas offer. Han hädar Gud inför
modern och hon försöker då strypa honom,
varefter sinnesrörelsen ändar hennes liv.
I den starkt kryddade atmosfären rör sig
främst ett antal frodiga och fruktsamma
kvinnor, skvallrande proletärmadonnor,
kringmyll-rade av ungar. Männen är barnsliga och
robusta, med en oförställd livsaptit och så
gott som utan all opposition mot sitt öde som
arbetsträlar och familjeförsörjare.
Människoskildringen verkar blott i egenskap av
kollektivmålning, en myllrande bild av ett naivt och
sydländskt livligt proletariat. Mycket är
plott-rig pratsamhet, men en del scener gör intryck.
Där finns en arbetarnas julfest vid bygget, med
vindrickning kring en eld, då de binder en av
kamraterna vid ett kors, naken, spyende, hälsad
av jubel: bokens groteska Kristussymbol i
kontrast till den andra, patetiska. Där finns också
ett bröllop där maten glänser fet som målad
i olja och tarantellan går fram som en
galenskap bland de omtöcknade gästerna. Det är väl
dessa stegrade scener av olyckor och orgier
jämte den litterärt outnyttjade miljön som givit
boken dess framgång.
Henry Bellamanns bok visar sig vara en
utlöpare av den riktning inom amerikansk
litteratur som blivit kallad för revolten mot
småstaden. Det är en bred inventering av
livs-möjligheterna i den lilla genomsnittsstaden
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
