Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
förslag hur novellen skulle kunna återinsättas
i sina rättigheter. Han efterlyser
novellpristävlingar ooh novellantologier (kanske i stil med
O’Briens engelska och amerikanska urval av
årets bästa noveller) samt tidskrifter med
uppgift att lansera en ny Svensk novellkonst. Det
senare är måhända det fruktbaraste. I
tidskriften Story ha många av Amerikas bästa
författare debuterat och upptäckts.
Avlidna författare
I sitt brev från London i detta nummer
omtalar John Hayward, att irländaren F. R.
Hig-GINS, chef för den berömda Abbeyteatern i
Dublin, och skotten A. G. Macdonell avlidit.
Den senare är översatt till svenska, särskilt
gjorde hans spexiga satir mot engelsmännen
”Donald får korn på England” stor lycka i
Karl Ragnar Gierows översättning.
Även några andra dödsfall inom engelsk
och amerikansk litteratur må här omnämnas.
I november förra året avled den engelske
författaren W. H. Davies, sjuttio år
gammal. Han tillhörde gruppen av skalder kring
antologien ”Georgian Poetry”, men hans vers
har stått sig bättre än de flesta av hans
kamraters. Den förtroliga naturinlevelse och
naiva förundran inför livsmysteriet som
präglar den georgianska dikten var hos Davies
verkligen spontan och upplevd, även om hans
oskuldsfullhet inte utesluter en viss
självupp-tagenhet. Han anlände till litteraturen som
en vagabond — sina luffarår skildrade han
i den mästerliga ”Autobiography of a Super
Tramp” — och livet igenom bevarade han
vagabondens bekymmerslösa, friska syn på
tillvaron. För fåglar och växter hyste han ett
ivrigt men alldeles amatörmässigt intresse, och
hans dikt har en betagande klang av fågeldrill
och doft av ängsblommor.
Den amerikanske författaren F. Scott
Fitzgerald avled i Hollywood i slutet av
december. Vid sin bortgång var han endast
fyrtio
fyra år gammal, ändå föreföll han att ha
överlevat sig själv. I hans bästa bok, ”The Great
Gatsby”, talas det på ett ställe om en figur
”som tillhörde dessa människor som inom sitt
begränsade område nådde en sådan
berömmelse och skicklighet redan vid tjuguett års
ålder att allting efteråt smakade antiklimax”.
De orden passa rätt bra in på Fitzgerald själv,
som de första åren av tjugutalet var ett av de
stora namnen i amerikansk litteratur för att
därefter slockna som ett stjärnskott. Det är
inte fråga om att inte denna berömmelse var
välförtjänt, ty Fitzgerald var en högt begåvad
författare, men den sammanhängde inte
närmast med konstnärliga meriter utan med att
han gav det mest adekvata uttrycket åt
efter-krigsgenerationens nya livskänsla. Redan
titlarna på hans böcker äro signifikativa:
”Flap-pers and Philosophers”, ”This Side of
Para-dise”, ”Tales of the Jazz Age”. På sin nervösa,
impressionistiska prosa fångade han med
fenomenalt gehör inte bara stojet, skränet och
jargongen på ytan hos dessa års jazzbitna,
lös-släppta collegeungdom utan också den ton av
äkta besvikelse och vemod som blandade sig
med saxofontjuten. Det är ovisst hur pass
Fitzgerald identifierade sig med den ungdom vars
språkrör han blev, säkerligen var han dock
mera skildrare än profet. Som ett stycke social
historia ha hans romaner och berättelser
alltjämt högt dokumentariskt värde, och genom
att ge ohämmat utlopp åt vissa tidsföreteelser
bidrogo de på sin tid otvivelaktigt till att lätta
generationsspänningen och skapa större
förståelse för en ungdom som i sina legitima
frihetssträvanden råkat på avvägar.
Siierwood Anderson, som avled den 8 mars,
gjorde också sin viktigaste insats åren omkring
1920, men denna insats är i motsats till
Fitz-geralds av banbrytande art. Hans roll i
amerikansk litteratur kan jämföras med D. H.
Law-rences i engelsk. Skildrade Fitzgerald
brytningen med puritanismen i form av ett till ett
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
