Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg: Fyra danska diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR GULLBERG
FYRA DANSKA
DIKTARE
Inledningstal vid den danska
diktar-aftonen i stora Riddarhussalen
den 16 mars 1941
Det finns en saga av H. C. Andersen, som
heter ”Holger Danske”. Vartenda barn i
Danmark vet vem den handlar om och vad den
betyder. Det vet barn i regel inte på andra
håll i världen, där de läser den store
sagodiktaren på sina skilda språk — som visst
uppgår till ett hundratal språk, däribland
svenska. Här kallar vi ”Eventyr og Historier”
för ”Sagor och berättelser”, och första numret,
”Fyrtøjet”, heter hos oss ”Elddonet”: så olika
kan danskan och svenskan låta, om det vill sig
illa. Vi har ändrat titlarna och gjort
författaren till en av våra egna. Utan att dock
försvenska hans efternamn till Andersson — vi
nöjer oss med att kalla honom H. C. Andersén
(utom i Skåne förstås, som varit dansk provins
och där man vet bättre). Men ”Holger Danske”
har översättarna ofta inte rått med; han är
utelämnad i urval på åtskilliga språk, till och
med i den senaste och finaste svenska
översättningen, som kom för bara ett par år sen.
Det beror inte på att sagan är sämre än de
andra eller att den skulle ha blivit föråldrad.
Tvärtom. Men den intar en särställning. Den
har inte universell giltighet som de andra.
Den angår bara Danmark. Den angår
Danmark — och därför passar det att erinra om
den i dag.
Det är en gammal träsnidare som berättar,
medan han skär ut Holger Danskes bild, för
sin sonson om slottet Kronborg som ligger
ända ut i Öresund. Där seglar fartyg förbi och
kanonerna säger bom, utom på vintern då allt
är täckt av is över till det svenska landet som
en riktig landsväg, där svenskar och danskar
säger god dag och tack till varandra. Men i
källaren på Kronborg sitter Holger Danske
i järn och stål och ser i sin dröm allt som sker
där uppe. I nödens stund, är det sagt, när
Danmark är i verklig fara, skall han stiga upp
så det hörs i alla världens länder. Det är lejon
och hjärtan i Danmarks vapen, styrka och
mildhet; och mycket tydligt förklarar den
gamle att det finns en styrka utom den som
låg i svärdet och han pekar på hyllan där
Hol-bergs komediböcker låg: det var också en som
förstod sig på att hugga, han högg det dåraktiga
och kantiga av sitt folk så långt han kunde.
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
