Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg: Fyra danska diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DANSKA DIKTARE
Holger Danske kan komma igen på många
sätt, så att världen förnimmer Danmarks styrka.
När det inte går att hävda den med svärd, kan
boken bli ett vapen. Det har den nu varit av
naturliga skäl under snart ett års
mörklägg-ningskvällar. Folk har fått tid att läsa annat
än ljusreklamer. Och man har tagit fram sina
författare inte bara till tidsfördriv. Ej blot til
Lyst — det har varit ett behov. Den danska
litteraturen genom tiderna, den mest
mångsidiga och nyanserade på nordiskt språk, har
visat sig ha en samlad slagkraft som andlig
försvarsmakt. Den har som sådan aldrig
avrustat. Ledargestalterna från det förgångna
sitter inte tysta i gravkammarvalvet under den
danska diktningens kronborg. De har talat igen
till sitt folk — alltifrån den stolta
kungadottern, som i sitt fängelse på
sextonhundratalet skrev ”Jämmers Minde”, och den sönder
-jylländske psalmisten, som skrev ”Den store
hvide Flok” och ”Her vil ties, her vil bies”,
över den nordiska nationalkänslans skald,
Oehlenschläger, och dess profet, Grundtvig,
ända fram till diktarna från den epok som
Johannes V. Jensen och Valdemar Rørdam
sjöng in med ny friskhet och aldrig hörda
klanger.
Det är lejonen i Danmarks vapen, som talar
i Valdemar Rørdams nationella diktning. I tider
då man kunde leva i fridfull avskildhet från
världshändelserna, blev den också länge nog
uppfattad som ett rytande — kungligt
visserligen, men onödigt störande. Lejon i Danmark,
tyckte man väl, borde inte vara tillåtna utom
bak galler i Zoologisk Have. Men Rørdams
lyriska domäner var alla Själlands gröna hagar
och Sönderj yllands minnesrika marker.
Rørdam sände ut ett helt tjog diktsamlingar. De
blev beundrade för sina rytmers och klangers
skull, för sin väldiga versmusik — och sedan
ofta glömda för sitt innehålls skull. De
hand
lade om dansk natur och historia. De lyfte sig
i lyckliga ögonblick till stor konst, men inte
till konst för konstens skull. Utan för
fosterlandets skull. Utan att förtröttas eller förfäras
har denne poet och patriot fortsatt genom fyra
och ett halvt decennium att tala till sitt folk,
varnande, anklagande, uppfordrande till offer.
Han har förhärligat sitt land i alla tonarter,
i alla årets växlingar, i sol, i storm; det minsta
blomster på marken har inte varit för ringa
att lovprisa. ”Dansk Tunge”, ”Luft og Land”,
”Strid og Strængeleg”, ”Klokkeme”, ”Nordisk
Hilsen”, ”Sangen om Danmark” — så heter
några av hans versböcker som redan i titlarna
ger besked om sitt ämne. Den diskreta
stäm-ningsbilden eller det finslipade epigrammet
skall man inte söka i dessa verk. Det
utmärkande här är tonvidden, versens volym. Det
är Adam Oehlenschlägers och Holger
Drach-manns instrument som gått i arv till Valdemar
Rørdam.
Han har också andra mästare. Han har
översatt ”Fänrik Ståls sägner” till danska. Finlands
lyriskt-episka nationalverk, som skänkt tröst
och kraft i de svåra prövningstiderna åt ett
helt folk, handlar om ett nederlag. I Runebergs
form och anda och i samma väckande syfte
har Rørdam skildrat ett danskt nederlag och
tagit till ämne 1864 års händelser i ”Den
gamle Kaptajn”. Kaptenen är inte
huvudpersonen, det är fosterlandet:
Det är ej Kaukasus och Hellespont,
det är vår kända låga horisont:
en havsblå glimt bland gröna träd i lunden,
och vita skyar, seglande lör blåst,
och röda städer vid de friska sunden,
strandtörnet klippt av västans vassa frost;
den svarta heden som i solsken smälter,
klitter i gult, där bränningen sig välter:
med skyhög himmel över vidsträckt land,
sådant är Danmark mellan strand och strand.
Det är också en annan diktare på svenskt
språk man tänker på, därför att han samtidigt
fick ett liknande öde: den Heidenstam som i
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
