Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg: Fyra danska diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DANSKA DIKTARE
”den inre Missions” dystra och ofördragsamma
lära, blandad med urgammal vidskepelse, som
får makt över dem. Motivet känns igen i hans
främsta och mest centrala verk, romantrilogien
”Foran Livets Port”, ”Lyset” och ”De Levendes
Land”. Där har Søiberg funnit sin egen stil och
art inom den danska hembygdsdiktningen.
Folk-livsskildringen har smält samman med
naturlyrik, eller rättare naturmystik; verkligheten
är inte längre sedd av en naturalist utan med
visionära ögon. Det handlar om en gård där
en gång ett brott har begåtts mot havets offer
och där en förbannelse vilar kvar över släkten.
Den unge bonden hämtar sin vackra och glada
brud från en människovänligare trakt — men
hon undgår inte det gemensamma ödet: när
barnet ska födas mister hon sitt förstånd, och
mannen kommer under sektpredikanters och
tungomålstalares tryck. Den som räddar dem
över till De levandes land och kommer det
onda att vika, är en fattig präst, av folket
kallad Den gale Præst. Han talar med
blommor och djur och människor, när de vill höra
på. Han kommer med hjälp åt allt som lever
och kan ta emot hans hjälp, kreatur och
skeppsbrutna. Det är en Kristusgestalt i
allmogekläder, som inte har någon motsvarighet
i nordisk litteratur men kanske i rysk, hos
Dostoj evski.
”De Levendes Land” kom ut mellan 1916
och 1920: det är det förra världskriget som
är bokens onda bakgrund. Besinning,
fördragsamhet, barmhärtighet går diktarens predikan
ut på. ”Du känner klittrosen, andra gror ju
inte här”, säger prästen; ”men det finns rosor
som är stora som ett människohjärta. De kan
fylla sinnet med drömmar. Sådan är kärleken.”
Och vid prästens dödsbädd säger banden — det
är som en sammanfattning av verkets mening:
”En ville söka Gud och göra ont mot
människorna ... Det är dina ord, präst, och först
nu kan en förstå dem. Ingen kan nå till Gud
utan att älska människorna... det har du
visat oss.”
’De Levendes Land” är tillägnad Mesteren
Henrik Pontoppidan. Men dess titel vänder sig
med avsikt mot mästarens ”De Dødes Rige”,
som skildrar kärleken som en illusion. Kanske
är titeln hämtad, också med avsikt, direkt från
en annan mästare, Grundtvig, från hans sång
där kärleken och tron spänner en bro — som
det så underbart heter: ”fra Dødningehjem til
de levendes Land”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
