Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Blomberg: Konsten och klasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN OCH KLASSERNA
Bildkonsten ger oss ett åskådligare stoff än
litteraturen. Men meningsmotsättningen är
densamma. Det traditionella betraktelsesättet av
konsten som en i hög grad individuell
angelägenhet — det för individualismens epok
naturliga — har på sistone mötts av en
ytter-ligtgående kollektivistisk och materialistisk syn
på konsten och konsthistorien. Dess företrädare
tveka inte att i konsten se en produkt
uteslutande av socialekonomiska faktorer, i första
hand klasskampen. De kalla sig marxister och
ansluta sig till den materialistiska
historieuppfattningen. Därvid utdöma de kategoriskt såväl
den idealistiska som den positivistiska
estetiken, framför allt Taines kulturgeografiska
miljöteori, som så länge varit tongivande för
humanisterna.
Härom skriver den danske konsthistorikern
och marxistiske teoretikern Harald Rue (i
tidskriften Ateneum 1934 och i sin bok
”Litteratur og samfund” 1937):
”Miljöet er ikke nogen omgivende natur.
Miljöet er samfundet, og delte opstår, ved at
naturen inddrages i og underordnes
produktionslivet. Dermed bliver naturkræfterne
pro-duktionskræfter, og miljöets indvirkning på
mennesket bliver produktionsmådens, altså det
ved arbejdsdeling udformede samfunds
ind-virken.”
Formuleringen är väsentlig. Den motiverar
teoretiskt konsten som en ren
samhällsföreteelse. Den allmänna samhällsutvecklingens
lagar äro lagar för konsten, heter det i en
annan uppsats i Ateneum om arbetarklassen
och konsten.
Det är i polemik mot Taines av Darwin
och sjuttonhundratalsmaterialismen påverkade
naturalistiska miljöteori, som Rue drar upp
grundlinjerna till en marxistisk estetik:
”Darwinismen drog mennesket ut av dets
ophöjede isolation og ind som led i hele
natur-sammenhængen, et dyr, som andre dyr, i sin
opståen underkastet naturlovene. — — —
Med klog forsigtighed lod Darwin være at
överföre sin lære på samfundslivet og
ånds-livet. Han vidste, at naturlovene kun gælder
naturen. Men det kunde ikke undgås, at andre
gjorde forsöget. Indenfor estetikken blev det
Taine.”
Dessa båda citat avslöja en fundamental
motsägelse i Rues hela resonemang. Ä ena
sidan ger han Darwin rätt gentemot
idealisterna: människan är ett djur och som sådant
underkastat naturlagarna. Men å andra sidan
gälla naturlagarna endast naturen, inte
människan som samhällsvarelse, det vill säga som
människa.
Men jag återvänder till hans kritik av Taine.
Den franske historikerns lära om konsten som
en produkt av ”tidens seder och det andliga
livets tillstånd överhuvud” måste ju för våra
dagars forskning framstå som en alltför vag
och mångtydig arbetshypotes. Det utmärkande
för ett konstverk var för Taine ”det väsentliga
skaplynnet” och det ansåg han sig alltid kunna
härleda ur vissa givna orsaker, ”bindande för
alla fall, som kunna komma i fråga”:
”... ett allmänt läge, som framkallar vissa
bestämda böjelser och förmögenheter; en
härskande personlighet som i huvudsak
bestämmes av dessa böjelser och förmögenheter;
toner, former, färger eller ord, som
åskådliggöra denna personlighet...”
Vid tillämpningen — till exempel vid
skildringen av det italienska renässansmåleriet —
måste Taine närmare precisera vad han menade
med så diffusa termer som ”tidsandan”,
”böjelserna” och ”det allmänna läget”. De visa sig
då föra tillbaka till de trenne faktorer, som
han uppställt som lagar för hela det andliga
och ekonomiska livet, nämligen rasen, svarande
mot det medfödda anlaget, miljön mot
livsvillkoren och momentet, det övergångsled, vari
utvecklingen försiggår från en form till en
annan.
Rue sätter fingret på den svagaste punkten
i Taines system, då han vänder sig mot
oföränderligheten i sådana företeelser som ras och
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
