Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Blomberg: Konsten och klasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN OCH KLASSERNA
som aldrig tidigare i måleriet, och Géricault
införde med sina bilder av de pestsmittades
förruttnade ansikten ett nytt ohyggligt
verklig-hetsmotiv i konsten. Dessa konstnärer gåvo
uttryck åt det väldiga känslostoff, som
revolutionen utlöst utan att kunna helt befria, åt
alltjämt olösta motsättningar och dissonanser
i samhällslivet, där den enskilda människans
uppror mot den borgerliga uniformeringen i
romantikens Sturm und Drang-period likaväl
kan kallas för en revolutionär som en
romantisk faktor. Genom intensifieringen av rörelsen,
av färgens glöd och lyskraft skapar Delacroix
dessutom en rikare verklighetsupplevelse och
ett rikare, smidigare och starkare konstnärligt
instrument för att tränga verkligheten inpå
livet. Naturalisterna vid århundradets slut, som
omsätta naturvetenskapens senaste rön i sin
analytiska färgteknik, hänvisa också samtliga
till honom som den store föregångaren.
Om dessa det moderna måleriets
banbry-tare har jag redan ingående diskuterat med
”marxistiska” konstkritiker som vandrat i Rues
fotspår, det vore onödigt att upprepa
argumenten.1 Jag skall endast från hans egen
exempelsamling välja ytterligare två citat angående
konsten av i dag.
”Utsmyckningen av offentliga byggnader är
viktig, men kan blott genomföras i perioder
och länder, där revolutionen har segrat eller
har övertaget.”
I Ryssland, det enda land, där revolutionen
har segrat, måste Rue emellertid medge att
resultatet av det väntade monumentalmåleriet
är ganska svagt, även om ryssarna väl förstått
”väggmålningens sociala funktion”. I Mexiko,
där revolutionen snarare har överhanden än
den definitiva makten, skapade Rivera och
hans medhjälpare en rad av monumentala
fresker, som skildra peonernas befrielsekamp.
Det finns emellertid ett borgerligt land som inte
genomfört någon social revolution, men där
1 Mosaik, Tidens förlag. 1940.
monumentalmåleriet efter ryska revolutionen
blomstrat mycket rikare än både i Ryssland
och Mexiko, och det just med sociala ämnen
som förhärliga arbetet och samhällslivet. Ett
faktum som alltså vederlägger Rues tes.
Omvänt har han samma otur med det ”fria”
måleriet.
”Stafflimålningen har uppstått med
kapitalismen, har utvecklat sig med den genom
fem århundraden och kommer rimligtvis att
försvinna med den.”
Härtill kan anmärkas att i Sovjet synes då
inte ett spår av detta försvinnande. Tvärtom
frambringas där — med statens uppmuntrande
hjälp — flera stafflimålningar än någonsin.
Kanske motsvarar alltså denna form av måleri
ett mänskligt behov — ett personligt
skönhets-behov — som när det en gång har väckts skall
överleva borgaren. Därom vill jag inte spå,
endast framhålla att en teori, som visar sig
stå i strid med åberopade fakta, bör uppta sina
egna utgångspunkter till en kritisk granskning.
En vägledning kan därvid hämtas ur ett
uttalande av Friedrich Engels (i ett brev till
Paul Ernst):
”Den materialistiska metoden blir motsatsen
till vad den är avsedd att vara, då man i stället
för att ta den som vägvisare vid studiet av
historien använder den som en schablon för att
skära alla historiska företeelser över en kam ...”
II
Jag har sökt pröva hållbarheten av Rues
åskådning på en rad av hans egna exempel.
Därvid har jag endast tillämpat den empiriska
metod, som Marx och Engels funno oundgänglig
för varje vetenskapsman, men i synnerhet för
varje anhängare av den materialistiska
historieuppfattningen. Då den marxistiska
konstteorien inte stämmer överens med konsthistoriska
fakta, måste man fråga sig var felet ligger. Är
det hos Rue eller Marx? Eller hos bådadera?
För att kunna ge ett uttömmande svar på
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
