Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Blomberg: Konsten och klasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN OCH KLASSERNA
gälla inte endast för konsten sådan den har
varit, utan även sådan den bör och enligt
hans förmenande kommer att vara — i det
socialistiska samhället. Men om klasskampen är
den enda, allt avgörande drivfjädern i
mänsklighetens utveckling, måste ju utvecklingen
avstanna i det klasslösa samhället, där kampen
mellan klasserna likviderats, liksom en klocka
stannar, sedan fjädern har slappnat. Det
förefaller mig som om detta slag av marxistiska
kulturkritiker — som är det gängse — här
ställdes inför ett val: mellan ett klassamhälle
med konst och ett samhälle utan både konst
och klasser.
Eftersom den sociala revolutionen ännu inte
har restlöst genomförts kunna vi inte med
bestämdhet avgöra om ett klasslöst samhälle
skulle bli utan konst eller konstnärer. För egen
del tror jag inte att en sådan risk föreligger,
emedan jag har en annan uppfattning av
konstens förhållande till samhället än den
nyssnämnda.
Jag utgår från det empiriska materialet:
från konstverken. Ett konstverk står för mig
som ett stycke säreget liv, på ett sätt fristående,
men dock intimt förbundet med andra levande
organismer, i första hand den skapande
konstnären. Men om jag betraktar konsten som en
individuell skapelse, ser jag den samtidigt som
en natur- och samhällsprodukt, genom tusen
trådar förknippad med hela den övriga
omgivningen. I och bakom det individuella skall
jag finna mycket som är gemensamt för detta
och andra verk, tidstypiska drag, kännetecken
på den nationella miljön och den härskande
samhällsformen, eller det historiska arvet.
Kanske skall jag, om jag går längre tillbaka,
bortom det sociala och historiska stanna vid
en punkt, där historien och samhället utplånas
och naturen med dess lagar åter tar vid. Och
därmed har jag redan antytt en hel rad av
väsentliga faktorer vid bedömandet av konst:
1. Konstnärens personlighet, i sig själv en
produkt av biologiskt arv, natur,
samhälls-miljö och kulturtradition.
2. Konstverket som en teknisk och
kulturhistorisk produkt.
3. Den geografiskt historiska miljön.
4. Det aktuella samhällstillståndet.
5. Naturmiljön i inskränkt bemärkelse.
6. Naturen som en oändlig process, vars
lagar konstnären har att utforska och
efterfölja.
Alla dessa faktorer stå i en oändligt rik och
komplicerad växelverkan med varandra. De
kunna därför inte pressas in under de
schematiska beteckningarna ”klasskamp” eller
”ekonomiska orsaker”, allra minst då de båda
begreppen nyttjas i så snäv betydelse, som de
marxistiska estetikerna oftast ge dem.
”Den gamla sociologiska
konstuppfattningen”, skrev Rue ironiskt, menade att det
var ”tiden” eller ”folket”, ”som skapade sig
en ny konst som ett samlat uttryck för tidens
och samhällets skiftande öde”. En modern
estetik och konstvetenskap bör enligt min
mening ingalunda eliminera sådana begrepp
som ”tiden” och ”folket”, men närmare
analysera och precisera deras konkreta innehåll
vid givna historiska och sociala data. Därvid
måste de rådande produktionsförhållandena,
klassgrupperingen och klasskampen ge
väsentliga utgångspunkter. Rues åsikt att det endast
är en del av folket, som utformar sin ideologi
i konstformerna, nämligen den härskande delen,
har visat sig inte hålla streck. Han skulle
visserligen kunna stödja sig på uttalanden av
Marx och Engels, sådana som ”Kommunistiska
manifestets”:
”Vad bevisar idéernas historia annat än att
den andliga produktionen omgestaltar sig med
den materiella? De på en viss tid härskande
idéerna ha ständigt blott varit den härskande
klassens idéer.”
Men korrelatet är givet i Engels’ brev till
Starkenburg:
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
