Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Blomberg: Konsten och klasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BLOMBERG
niskan. Naturen elimineras alltså som en direkt
påverkande faktor vid konstskapandet.
1. Därav följer att ”folket”, den inom vissa
geografiska gränser, under vissa
naturförhållanden fortlevande gruppen av människor inte
tillmätes någon betydelse för konstutvecklingen.
Nu vet ju varje konsthistoriker, som blivit
förtrogen med sitt ämne, att all konst har sin
säregna nationella karaktär, i hög grad
av-hängig av landets natur. Borttolkandet av
naturinflytelsen från marxistiska
utgångspunkter ter sig desto egendomligare, som naturen
i varje land påverkar produktionsprocessen och
arbetsfördelningen samt därmed samhällets
ekonomiska struktur, grundvalen till den
andliga. Och detta sker oavbrutet. En konstnär
ställes inte endast inför naturen förvandlad
till produktionskraft, inte endast inför
kraftverket, utan också inför älven och skogen. Ett
land med övervägande fjäll och fjordar får
inte endast olika perspektiv och atmosfär än
ett slättland, vilket medför en särskild
naturkänsla, de skilda huvudnäringarna, fiske eller
jordbruk, påverka med sina olika arbetsredskap
inte endast motivvalet, utan även den
konstnärliga uppfattningen och tekniken, som till
exempel våra grannar danskar och norrmän mycket
tydligt visa både i sitt äldre och nyare måleri.
2. Nationen kan inte heller negligeras som
ett socialt och kulturellt helt. (Det sker inte
heller hos Marx, Lenin eller Stalin, men hos
många av deras ef tersägare.) Den representerar
en viss enhet och en viss kontinuitet, där även
naturen ingår som en relativt konstant faktor.
De geografiska gränserna kunna skifta,
landskapet kan förändras från vildmark till
kulturbygd, en kärna finnes dock som förblir sig
lik. Det gemensamma språket är ett annat
föreningsband. Därom vittna de nationella
statsbildningar, som genom århundraden och
årtusenden lyckats hålla sig vid liv. En nationell
tradition inom konsten betyder något vida mer
än den rent formella utvecklingskedjan. Den
innebär framväxandet av en kontinuitet i
uppfattning och känsloliv gentemot hela den
omgivande verkligheten — hos ett folk, inom ett
samhälle — med gemensam natur, gemensamt
näringsliv, gemensam historia, gemensamma
sociala erfarenheter, sådan den avspeglar sig
i en gemensam konstkultur.
3. Naturförhållanden skapa inom nationen
— liksom i vidare bemärkelse över hela
världen — en gemensam ram inom vilken
klasskampen utspelas. Klasskampen inneslutes av
den större kamp för tillvaron, som alla klasser
måste utkämpa gemensamt: kampen mot
naturen. Klasskampen får därför inte ses under
en alltför trång synvinkel. Kampen gäller inte
enbart två, utan oftast ett flertal samhällsklasser
och socialgrupper, som även under själva
kraftmätningen samverka och sammansmälta.
Konstnärens ställning blir därvid både friare och
mera komplicerad genom att det ligger i hans
yrkeskaraktär att bevara sin rörelsefrihet för
att kunna iaktta och uttrycka vad som sker. En
konstnärs personlighet behöver inte vara
entydigt engagerad hos någondera parten, han
kan stå under ett komplex av skiftande sociala
inflytelser och just därigenom få sin säregna
färg. Konstnären tillhör ofta en annan klass
än beställaren, en undertryckt eller
uppåtstigande klass, åt vars önskedrömmar han ger
uttryck. Det sociala problemet blir på många
sätt ett psykologiskt problem. Släktarvet från
två klasser kan komma en konstnär att särskilt
intensivt uppleva den sociala konflikten inom
sig själv. Kanske var det just denna kluvenhet
som gjorde honom till konstnär. I varje fall
representera konstnärerna individuellt vid varje
tidpunkt en rik skala av den sociala
grupperingen. Den modema konstens förnyare, de
franska impressionisterna, företräda olika stånd
och klasser: adel, borgare och bönder. Och vår
egen konst just nu rymmer en rad av olika
klassschatteringar, från Nils Dardels
drivhusaristo-kratism, Einar Jolins ombonade
högborgerlig
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
