Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Blomberg: Konsten och klasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN OCH KLASSERNA
het, över Färg och Form-gruppens solida
medelklassrealism till Bror Hjorths rebelliska
bonde-primitivitet och Albin Amelins revolutionära
proletärkonst. Konsten kan tydligen inte så
som det ofta säges vara uttryck endast för
den härskande klassens ideologi.
4. Konstnärens personliga förhållande till
naturen förbises och förenklas i den
ovannämnda estetiken. Naturen, det är inte endast
hembygden och hemlandet eller det landskap,
som betytt mest för en konstnärs utveckling,
det är själva verklighetsupplevelsen det gäller,
navelsträngen mellan det individuella och det
universella livet. Varje äkta konstnär måste
söka gå till grunden med sig själv och
världen. Vad han har att finna är inte endast sitt
samhälles och sin samtids fundament. Det är
skapelsens tal och lagar.
Konstnären står som individ, som enskild,
skapande människa inte endast inför den natur
som ”indragits” i samhällsarbetet och
förvandlats till produktivkraft, han står inför naturen
som den oändliga, ständigt närvarande
bakgrunden till allt mänskligt liv. Det är denna
natur människan skapats av, även människan
av i dag, oavsett vilken klass hon tillhör.
Naturen har avsatt sina lager i henne liksom i
jordskorpan, och denna skapelse började långt
innan jorden fanns. I hennes kropp och i
hennes psyke ligger den uråldriga naturen
avlagrad och ännu levande.
Det är ett ödesdigert misstag, att denna natur
helt och hållet indragits i och ”underordnats”
det samhälleliga produktionslivet. Den lever
i och utanför människan som ett till stora delar
okänt och obesegrat land, ett universum, delvis
höljt av mörker. Naturvetenskapens erövringar
visa oss, hur oändlig naturen är, och hur den
ständigt måste erövras på nytt. Denna kamp
för tillvaron är släktets, hela mänsklighetens
kamp, även där den gestaltar sig som en blodig
inbördesstrid. Konstnären liksom
vetenskapsmannen är en kunskapare mot det okända.
Även där han tvingas att ta parti i striden är
det mänsklighetens sak han måste tjäna, inte
endast klassens eller klanens.
Ty under människomas långa och bittra
kamp för att erövra jorden har dock något
gemensamt skapats: det mänskliga kulturarvet.
Konsten liksom all annan kultur är en skapelse
av människorna och naturen. Att kulturen
ständigt skapats under givna materiella betingelser
och under kamp mellan samhällen och
samhällsgrupper får inte skymma blicken för att
den ytterst är en gemensam skapelse.
Konstnärens djupa samband med helheten, med det
vi kalla Alltet, och med sitt oändliga ursprung,
det vi kalla Evigheten, bestämmer till slut även
hans verklighetssinne och sanningskänsla.
Med allt detta har jag inte velat förringa
de sociala synpunkternas betydelse. Tvärtom,
de måste uppmärksammas vida mer än hittills.
Innan en konstens sociologi har skapats
kommer all konstteori och konstvetenskap att mer
eller mindre sväva i luften. Den materialistiska
historieuppfattningen med dess dialektiska syn
på konstlivet kan göras utomordentligt fruktbar.
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
