Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Förkylningspatienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN BARTHEL
— Jaså, lilla Greta har inte glömt sin gamla
morfar. Det var rart det.
Han tassade upp med litern till sin stuga
under berget. Han gick i sältossor. Det hade
jag aldrig sett förr, men jag hade läst om det.
Efter en stund kom han tillbaka och fortsatte
med att piska fjäll ur näten. Han var nittiosex
år, när han dog. Vid den här tiden bör han ha
varit åttiofyra eller åttiofem, alldeles rak ännu,
en ståtlig gubbe med patriarkskägg och långt
och lockigt grått hår under hatten. Under
ögonen hängde skinnet i tunga, rynkiga påsar,
och där såg man hur gammal han var.
Fingrarna var ju krökta och knotiga och man
väntade sig att känna något förhornat, när man
tog honom i hand. Men handen var ganska
mjuk.
Ett par timmar fick jag pallra omkring
ensam med min första morgon. Jag kan inte
minnas det riktigt säkert nu och jag förmådde
naturligtvis inte reda ut mina känslor då
— hade väl inget behov av det heller — men
jag tror att jag gick omkring förvånad över
att känna mig så hemma. Stora Nassa hade
länge varit min längtans land, det längst ut
mot havet belägna, svåråtkomligt hägrande.
Jag hade hört så mycket talas om det, jag hade
frågat och frågat och fått svar och skapat mig
en föreställning om sceneriet. Den
föreställningen svarade inte mot verkligheten, eller
rättare sagt den räckte inte alls till.
Verkligheten innehöll så mycket nytt för kropp och
själ, så mycket aldrig anat, den var
överväldigande. Jag anammade den som en
uppenbarelse, den låg öppen för mig och jag förstod
den med min känsla. Jag kände mig hemma
i den. Långa stunder satt jag på berget ovanför
kostern och såg solglittret mellan skären och
vitfågeln i den blåa luften och kände
havs-rymdens oändlighet. Jag gick inte ombord mer,
jag ville inte att någon av de andra skulle
vakna, förrän jag hade hunnit helt och hållet
ta upp upplevelsen i mig.
Och när de vaknade, berättade jag förstås
ingenting om det. Det går inte att tala om sånt
i den åldern, men det går att skriva om det
efter tjugutre år.
Många år efteråt behövde jag bara tänka
på den där sjöbodgaveln för att känna samma
varma glädje. Numera behöver jag solens
hjälp — minnet kommer när det vill, inte
när jag vill.
Solfläcken på tapeten kryper långsamt bort
mot dörren och smalnar och försvinner. Då
står solen uppe över ön.
Lika skönt som det är att ligga så länge man
vill, lika odrägligt är det att behöva ligga
längre än man vill. Förkylning är en löjlig
sjuka för resten, och så hindrar den mig från
att röka. Jag stiger upp och lindar en filt om
mig och går bort och sätter mig vid fönstret
ett tag med kikaren.
Marken är knappt täckt av det tunna
snölagret, det vissna gräset tränger igenom med
brunt. Den här snön kom redan i julas och
sedan har det varit klart och kallt. Varje dag
denna ljusblå rymd, denna lätta, orörliga luft.
Sjön måste ha legat absolut stilla, när isen
lade. En sådan is har jag inte sett tidigare,
över nästan hela fjärden ligger den svart och
glashal. Och denna svarta is är under den
blanka ytan fylld av vita iskristaller. Stora,
romboidiska kristaller — två och tre decimeter
långa — tämligen regelbundet grupperade i
stjärnliknande system på ett sätt, som kommer
en att tänka på vindrosen i en spritkompass.
Det kan väl bara förklaras så att vattnet måste
ha legat alldeles orörligt under frysningen.
Fläckvis — i synnerhet i stränderna och
utanför uddarna — är isen grå som vanligt. Det
är tidigare is, och när den lade, var det rörelse
i sjön, som packade sörjan. Den isen är
små-knottrig på ytan och där har den korniga snön
fastnat och ligger kvar.
Borta mot andra sidan, under det höga
berget på Tattmar, ligger ett litet albevuxet
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
