Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Förkylningspatienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRKYLNINGS PATIENTEN
skär och strax söder om det skäret är en stor,
oval, blanksvart yta, begränsad av snövit is.
I norra delen av den svarta ytan kan jag med
kikaren se en vit fläck. Det var där Gunnar
gick ner sig. Det är nämligen strömt där borta,
det vet vi nu.
Vi var ute och gick på isen med broddar och
stavar och roade oss med att spela hockey med
en sten över de blanka ytorna. När vi kom dit
bort, blev vi förtjusta. Vilken bana! hojtade
Gunnar och fintade stenen ifrån mig och
hasade i väg.
Det såg märkvärdigt ut, när den blanka ytan
segt gav efter utan att brista. När jag ropade
till, hade han redan hunnit vända sig om och
var långsamt på väg tillbaks, försökte lura isen
med små lätta steg. Han såg förvånad ut. Jag
räckte ut min stav. Då brast isen och han
kastade sig framåt och nådde med överkroppen
den fasta isbrädden, så att han blev bara våt
till midjan. Det var sjutton grader kallt och
innan vi kom hem, var byxoma hårdfrusna.
Det hördes ett svagt sprakande, när han gick.
Vi brände glögg den kvällen.
Han klarade sig, men jag blev förkyld. Det
kyler för resten att sitta länge vid fönstret, jag
bäddar ner mig igen.
Jag känner så väl igen den där förvåningen
jag såg i Gunnars ansikte, jag har känt den
själv några gånger. Man blir så flat, när isen
ger sig under en, när något som man har litat
på, inte håller. Det dröjer innan man tror på
det, de första sekunderna är man bara fånigt
stirrande.
Jag gick ner mig på skridsko en gång som
pojke, på Brunnsviken. Mellan
Veterinärinsti-tutet och Skogshögskolan är en vik, där vi höll
till. Jag var ensam där den gången. Viken låg
tom, men bortåt Haga var en bandymatch
i gång och dit skulle jag. Mitt på viken var
varje vinter en stor kvadratisk vak, markerad
med enruskor. Det var någon firma som tog
upp is där. Men den vaken var för länge sedan
hårdfrusen igen, jag hade åkt över den många
gånger. På den tiden var man flink på
skridsko, excellerade i ytterskär så öronen släpade
i isen. Tyckte man. Nå, med flotta glid for
jag alltså ut över vaken och där låg jag. Dagen
förut hade man sågat upp isen igen, där hade
bara hunnit bildas en skör hinna.
I det ögonblick jag sjönk, förstod jag inte
vad som hände med mig. Jag var bara
förvånad. Det tog några sekunder, innan vätan
trängde igenom kläderna, innan jag alltså
kände kylan. Jag kände bara att jag sjönk
i någonting mjukt, och jag sjönk djupt.
Plötsligt kom jag ihåg att jag hört blåisen krasa
och jag såg med öppna ögon att vattnet var
svart. Jag började rädda livet. Fram till
iskanten kom jag lätt, men jag kom inte upp.
Det fanns ingenting att gripa i, bara släta isen.
Enruskorna stod utom räckhåll. Jag låg
naturligtvis med bröstet mot kanten, så att
underkroppen flöt upp under isen och det var
hopplöst. Jag började känna kölden och tröttheten,
det sprängde i fingertopparna, som jag klöste
med i isen. Och enruskorna stod för långt bort.
Jag förstod att jag inte kunde komma upp
sj älv.
Det var några av bandyspelarna där ute,
som kom och drog upp mig. Jag trodde själv
att jag hade arbetat alldeles tyst, men nu fick
jag veta att jag hade skrikit så det hördes till
Haga, och jag hade skrikit på mamma.
Skräcken var borta så fort jag kom upp. Att
jag måste bädda ner mig och dricka het mjölk,
när jag kom hem, tyckte jag var onödigt.
Och att pappa blev uppringd och genast kom
från sitt arbete, det förstod j ag överhuvudtaget
inte. Jag låg ju inte kvar i vaken, han skulle
ju ha funnit mig likadan, om han hade väntat
med att komma hem till klockan fem som
vanligt. Det översteg min fattningsförmåga,
samtidigt som jag nog kände mig litet uppvaktad.
Men det där att jag hade skrikit på mamma,
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
