Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Förkylningspatienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRKYLNINGS PATIENTEN
Nu strax före jul såg jag en droska på
Oden-gatan, en riktig hästdroska som sävligt
skramlade gatan fram. Den var inte alls förfallen,
den var välhållen och blänkande, kusken hade
en sån där låg cylinder som kuskar ska ha,
och inne i droskan satt en äldre dam och en
yngre. Jag stannade och tittade, för det var
den första droska jag sett på många år.
Några smågrabbar stod på trottoaren och en
av dem sprang efter och hängde sig fast bakpå
droskan och åkte med. Jag log farbroderligt
och fryntligt åt honom och mina minnen.
Men redan efter tio meter hoppade grabben
av och återvände till sina kamrater med en
axelryckning, som sa så mycket som att det
där var välan ingenting, han var van att hänga
bakpå lastbilar, den där gamla droskan var
det ju ingen speed på. Inte heller märkte jag
några beundrande blickar hos hans kamrater,
sådana blickar som vi på min tid ägnade dem
som var särskilt styva på att kasta sig upp
bakpå droskor. Det var ingen bragd, det var
bara ett lekfullt infall av en grabb, som för
tillfället inte hade något bättre att roa sig med.
Mitt fryntliga leende utplånades fort och
jag tittade efter droskan, som ännu inte på
långt när var ur sikte. Nu vill jag inte precis
påstå att jag kände mig som en främling
i tiden, men jag kände liksom en aning om att
jag kanske en gång kunde komma att bli det.
Och jag tänkte att det skulle vara obehagligt
att behöva svara nej, om det föll de där
grabbarna in att fråga mig, om jag kunde köra bil.
De här tre tankstrecken betyder att jag har
varit ute ett slag. Det är tyvärr nödvändigt
en gång om dagen och vill säga en besvärlig
påbyltning av kläder och stövlar, fast det
knappt är hundra steg bort till uthusen. Jag
får ha en långhalsduk om ansiktet att andas
igenom, för det är sjutton grader kallt trots
solen och den nakna luften bränner i min
ömma hals. Bland bärbuskarna såg jag ett har-
spår, som inte fanns där i går. Men de
ny-planterade fruktträden är skyddade av
vassknippen, och det tycks vara effektivt mot harar.
I stället har vi fällt unga aspar åt dem på
några ställen i skogen. Och utanför udden såg
jag Lindroth stå och arbeta med en isbill. Han
talade häromdagen om att väcka ut torskrev
under isen, det är väl det han håller på med.
Klingandet från fröholken hör jag alltmera
sällan. Det är eftermiddag och fåglarna har
ätit för dagen. På rosentapeten är en solfläck
igen, men nu kommer solskenet genom södra
fönstret. I solfläcken tecknar sig skuggorna av
några grenar. Det är grenar av körsbärsträdet
här utanför. De rör sig inte, luften är stilla,
ingen vind, bara kallt.
Här inne håller värmeledningen en hygglig
temperatur, men pannan slukar ved. Alknubbar
är bra att elda med, brinner ganska långsamt
och ger ändå värme. Här finns mycket och
tät skog att ta av, skogen behöver rensas, men
det är arbete. Gunnar gnor med
famnvedshugg-ning varje dag borta vid badviken, där al och
gran står så tätt, att det bara kan växa
blåsippor på marken. De vintergröna
blåsippsbladen är i varje fall de enda spår av
markvegetation man kan hitta där nu. Två—tre
famnar ved tänker han ta där, sedan ska solen
kunna komma åt marken och skapa en grön
strandslänt innanför vassen, innan alsnåren
hinner växa sig höga igen.
Han kommer aldrig hem förrän i
skymningen och då brukar han klaga över att han
är öm i ryggen. Det förvånar mig inte alls,
men själv tar han det visst som en skam.
Mitt jobb väntar här på andra sidan
ängsmarken. Där har al- och björkslyet vuxit upp
så att det totalt skymmer sjösikten. Det ska
rensas, man vill kunna se en glimt av sjön åt
det hållet också. Jag har bara hunnit fälla ett
dussin ungalar ännu, och de ligger kvar som
de har fallit, okvistade. Här ligger jag.
Nu har solfläcken slocknat. Solen har gått
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
